Vad är det med honom som är så stort? Personlgen ger han mig rysningar. Jag tror att han är någon typ av utomjordning som är framställd i ett labratorium. Det är liksom inte normalt att se ut som en Kendocka, speciellt inte när Kendockan har funnits längre än Erics päron.(Ken introducerades 1959) Så det kan ju inte vara annat än att aliens i yttre rymden har gjort en yngre avbild av Ken för att skicka ner till jorden som någon typ av agent. Innan vi vet ordet av kommer han ha tagit över hela världen och blivit någon typ av enväldig härskare, och då kommer hela världens universalsång vara "Manboy". Och jag kommer starta en motståndsrörelse. Vill du vara med???

....att tjejen som ska titta på köksbordet GRIMLE hos en försäljare på Blocket i dag INTE vill ha bordet. För det vill jag. Vi behöver ett nytt köksbord och GRIMLE ligger 1:a på min lista. Tyvärr har pucko IKEA beslutat sig för att sluta med det och det billiga alternativet på MIO för 4000 känns inte som ett alternativ av flera orsaker, priset och att jag av erfarenhet vet att små barn förstör köksbord. Så snälla, hålla alla era tummar. Under tiden ska jag bege mig till Liljeholmen och se om jag kan spendera mitt 300 kr Indiskapresentkort där då de har en helt nyöppnad butik. Efter det blir det plugg!

Inte helt oväntat vaknade jag före P och hade inte ro att ligga kvar och vänta på att han skulle vakna. Så jag gick upp först av alla, även om J kom trippande ungefär 3 minuter senare. Vi började dagen med att bråka om vad hon skulle ha på sig hem till mormor på eftermiddagen och hon skrek; "DET FINNS INGA SNYGGA KLÄDER I MIN GARDEROB"....rusade ut ur vardagsrummet och smällde igen dörren väldigt hårt till sitt rum. Jag fattar verkligen inte vart hon fått sådana tendenser från. :O Det är inget beteende som jag förespråkar. I detta ögonblick kom jag i håg postavin från HM som kommit i fredags och för att inte göra början på Morsdag ännu djävligare så mutade jag henne med att vi skulle springa över till VI och hämta alla henne snya kläder. Bland annat ett par guldiga Gladiatorskor som hon tjatat om sedan vi gjorde beställningen. man kan väl säga att henne shumör ändrades ganska snabbt. Men när vi kom hem, jag hade för övrigt köpt nybakad bröd, lyxjuice och skinka över charkdisken till vad jag trodde skulle bli frukost så sitter min pucko man och äter frukost. JAG trodde och hade förväntat mig att vi skulle äta i hop, vilket jag med gråten i halsen säger innan jag låser in mig i badrummet och duschar för att dölja mitt bölande. Han å andra sidan står på andra sidan dörren och säger att han trodde att vi hade ätit. (Det var därför det var så djävla mycket disk i diskhon och brödsmulor på hela köksbordet) Jag vet att jag är skitdum som förväntar mig att min man ska vilja uppvakta mig med en trevlig gemensam frukost på Morsdag, liksom....vad tror jag!!!! Jag vet ju vem jag är gift med, en huvudlös man som ännu inte fattat (efter 10 år) hur viktig jag anser att alla dessa dagar är. Hans försvar är alltid detsamma, han är int evan för hemma hos honom när han var barn firade de inte sådana grejer. Personligen känner jag att det blir fånigt att skylla på något som pågick så där 15 år sedan....dvs innan han flyttade hemifrån. Men vissa fattar tydligen aldrig. I det stora hela, det var en djävla tur att jag köpte min snordyra Fillipa K klänning i fredags, jag fick helt enkelt fira mig själv!

Och jag vill bli firad, så är det bara. Sedan skiter jag i om det precis som Alla hjärtans dag, fars dag, jul (!), påsk (!) och alla andra dagar då man "ska" uppvaktas eller uppvakta, är kommersiell. JAG VILL BLI FIRAD ÄNDÅ! Och gissa vad, jag vill att min MAN ska fira mig också. Jag tar gladeligen emot en fin teckning och ett halsband av min dotter men det är min man som sitter på pengarna så jag vill ha något av honom också. Ja, jag är materialist och nej, kärleks mäts inte i prylar. MEN min man och jag är olika, jag kan ibland impulshandla till honom, en bok, en tröja, en dvd eller ett par skor till och med som jag vet att han skulle gilla. Han gör inte det....alls faktiskt. För att han ska uppvakta mig så behövs alla dessa olika dagar, tråkigt med väldigt sant. Och trotts dessa dagar kan det väldigt lätt glömmas bort. Så att för vara på säkra sidan köpte jag en klänning till mig själv i dag, som var lite för dyr egentligen, men det är snart Morsdag och i och med att jag inte kan räkna med uppvaktning från min make så får jag uppvakta mig själv.

...helt otippat RIMMEL! För mig nästan okänt märke med generellt sätt billigt smink, jag hittade ett nagellack i min nagellackslåda från just RIMMEL (har ingen aning om hur det hamnat där) och det blev genast min favorit. Dels håller det längre än 2 dagar och dels är det lättmålat. I går när jag var i stan var jag via Åhlens och köpte ett till, och nu med en "new formula" så det ska hålla ännu längre. 10 dagar står det på flaskan vilket jag inte riktigt tror på, men håller det i 4 eller 5 är det ju hundra gånger bättre än alla andra jag har. Tydligen ska RIMMEL nagellack vara elastiska på något sätt som gör att det inte spricker och flagnar sig på samma sätt som annat nagellack. Vi får väl se, det ska bli kul och se. :) Det finns även i en variant som torkar på 60 sek, bra för alla rastlösa själar men av erfarenhet vet jag att de flagnar om ännu snabbare än allt annat. De har inte en uppsjö med färger så som ESSIE och MALAVA, men kvaliten väger upp till detta. En flaska kostar mellan 60 och 65 spänn så priset är ju bra också. :D Penseln är platt och rundad vilket jag tycker är positivt (har länge undrat varför ingen nagellacks producent just gjort en plattare och mer rund pensel) även om den är liiiit eför bred och tar med sig liiiite för mycket lack. Förrutom det kan det inte bli bättre. :) Just nu sitter jag med mina egna naglar (som btw nnu saknar sin förstärkning) målade i 394 RED AWARDS, mörkrött/mörklila. Mycket snyggt! Jag ska kanske satsa på en karriär som skönhets skribent då jag skrivit ett djäkla långt inlägg om just nagellack... ;)

I förrgår ringde jag på en vagn, tjejen hade en spekulant som skulle komma i går kl 12 men att hon skulle höra av sig ifall det inte blev någon vagnaffär då. 12.30 messade hon och sa att vagnen fanns kvar om jag var intresserad. Jag ringde och hon svarade inte så jag lämnade medelande och så smsade jag. Tjejen ringde inte upp. Vid 20 fick jag tag i henne och hon sa att hon hade gått hemifrån och glömt sin mobil hemma. Vi bestämde att jag och P skulle komma och titta på den i dag kl 18. Klockan är snart 18 och vi är ju inte där så uppenbarligen sket sig något. Hon ville messa sin adress för gatunamnet var så svårstavat och skulle göra det så snart vi lagt på luren. Ingen messade i går och ingen messade i dag. Jag messade henne och skrev typ att jag aldrig fick något sms i går så hon får gärna messa på nytt då det förra uppenbarligen inte kom fram. (spelade dum) Men nej, inget svar. Orka liksom....varför hålla på? Varför int ebara säga, nej vagnen är såld, nej vil har ångrat oss, nej vi får ta det nästa vecka för vi hinner inte visa den nu, nej, vi har ångrat oss. VAD SOM HELST! Istället för att bara vara tyst och vägra svara. JAG BLIR ARG!

ONEKLIGEN. För två veckor sedan konstaterade en tjej i min klass lite skämtsamt att hon tyckte det fanns en hel del orättvisa i världen när min mage i v 22 var mindre än hennes ickegravida mage. Hon skulle nog idag skriva under på att min mage i dagsläget vinner över hennes. Något har hänt och den har gått från obefintlig till stor. Nu råder det ingen tvekan mer, jag är gravid. Jag har en bula på magen och den syns väldigt väl. Idag var min plan från början att plugga ekonomi, men ni förvånas nog över att det inte lockade lika mycket som shopping. Jag hade siktet inställt på ett par svarta mammabyxor och HM hade en uppsjö som dock var i samma stil, typ militärstuk med eller utan dragsko, shorts, capri eller långa, ja ni fattar. Men inga "typ" kostymbyxor med mamma midja. Surt sa räven och jag kom hem med ett par mamma jeansleggings som i affären kändes trånga över vaderna men som jag väl hemma insåg att de inte skulle hålla sig uppe. Så det blir en till tur till stan i morgon med en förhoppning att jag hittar stl M. Sov gott!

Vår enda termometer sitter på balkongen, och där är det morgonsol. vilket leder till att det kan vara upp till 35 grader varmt där ute om morgonkvisten. Att det sendan inte är det i skuggan fattar jag ju också, men visst blev jag ganska förvånad när jag klev utanför dörren och kände hur de nordliga vindarna tog tag i min klänning. *burr* J och jag fick snabbt springa upp och klä på oss lite till. Jag hoppas att det under dagen blir lite varmare iallafall. Om inte får vi njuta av att solen skiner i vilket fall och att det är helt blått, till skillnad från i går då det var mest grått. Helgen har varit bra, men som alltid, en dag för kort. :/ I går hade J sin dansuppvisning och som den blödiga morsa hjag är så föll det en och annan tår, men jag förstod att J's kompis mamma är på samma nivå som mig så vi snyftade nog i takt. Sött, rart och gulligt var det. Vi har tittat lite på barnvagn under helgen och tyvärr så har jag totalt kärat ner mig i en Bugaboo Cameleon. The barnvagn må jag säga, för 10 000, det är för dyrt. SÅ är det bara. Har dammsugit blocket och där finns det en och annan med ett par år på nacken för 6000, DET skulle kunna vara ett alternativ. Annars finns det en som heter Teutonia Mistral S som jag också tycker om, som "bara" kostar 8000... och på blocket hittar jag ingen nyare än 2006 och som det känns nu vill jag inte ha en vagn som är 4 år gammal. Materalist, javisst! Sedan finns alternativet att köpe min dotters kusins vagn från 2007 för 1000 spänn och köpa en liggkorg för 1300, Babytravel och väldigt skön att köra...MEN den har tre hjul och jag gillar inte riktigt tre hjulingar. I landsproblem, JAG VET!

Tittade/tittar på 4:ans Nyhetsmorgon och årets kokck från 2008 var där och promotade sin nya kokbok och gav tips om hur man köpte kött. I vilket fall menade han på att köp hellre en mindre bit med dyr, för det köttet är fantastiskt mycket bättre. Och det är jag med på. Han sa också att man då kan dryga ut köttet med typ goda korvar eller andra tillbehör. Han tyckte att man som köpare egentligen hade rätt att veta kpssans art, hur gammal den är, om den har fött kalvar eller ej, vart den är uppvuxen och hur många % fett den innehåler osv osv. En hel del information. För där man köpte kött var det minsann så, han fick fan med en stammtavla.

Rent spontant tänker jag NEJ, jag vill inte veta sådant om köttet jag äter, det skulle innebära att jag aldrig mer kan köpa och äta kött och jag tycker faktiskt att just nötkött är fantastiskt gott. Det skulle kännas riktigt sjukt att läsa om Rosa som fött 2 kavlar, vägde X antal kg med X antal% fett och som bodde hos bonden Göran och hans fru Lena i Småland. Nej, tack....ingen infor för mig, så slutar jag äta kött.

Av killen som gav flickan på dagis en smäll över ansiktet, jag förmodar att anmälan från polisen har landat i deras brevlåda i dag. Och i och med att jag var den enda i kapprummet är han väl inte dummare än att han kan räkna ut att jag är vittnet, även om mitt namn även står i förhöret. (jag tror doch inte han vet vad jag heter)

Men jag ska gå mer huvudet högt för JAG har inte gjort fel, det är det HAN som har. Fast lite jobbigt är det för han har verkligen elaka och arga ögon. :( Men jag får väl blänga tillbaka. :P

Terminen lider mot sitt slut, 2 seminarier och en tenta sedan är det "sommarlov"...det här året har gått vansinnigt fort. Jag deppade lite ett tag över att behöva ta ett studieuppehåll, men fö rtillfället känns det faktiskt väldigt skönt. :D Jag behöver andrummet. För övrigt ska jag tillbaka till skolan i november för att ta igen en kurs jag missade när jag hade en galet långdragen bihåleinflamation i höstas så lite skola blir det allt i höst ändå. Och i vår tänkte jag läsa någon kurs jag inte absolut måste ta, men som jag gör bara för att det är kul.  Typ Konflikthantering, Ledarskap eller något annat spännande. :)

Det satt jag i en stund i går eftermiddag. Det gällde händelsen på dagis för några veckor sedan då en an J's dagiskompisar fick sig en örfil. Förskolan hade gått vidare och gjort en anmälan till socialtjänsten och de i sin tur hade skickat det vidare till polisen då det ska utredas om ett brott begicks. I och med att jag var den som såg händelsen så fick jag (frivilligt så klart) vittna.

Men det var ju gansk amyckat annat som dök upp samtidigt som poliskvinnan tyckte jag skulle delge socialtjänsten med tanke på den pågående utredningen. Så idag har jag suttit och jagat rätt person. Inte helt enkelt då de har tystnadsplikt och aldrig kan säga tat det är just den personen som har hand om utredningen. Till slut kom jag dock på att chefen på J's förskola hade pratat med chefen för Barn och ungdom hä ri Älvsjö så jag vände mig till henne.

Allt det här har inte varit busenkelt, det är trotts allt grannar och J leker ibland med barnen. Men samtidigt så är det fan min skyldighet som vuxen att flagga om jag misstänker oenligheter. Skönt känns det också att lämna över allt till de som jobbar med det istället för att behöva gå och bära och fundera på det helt själv.

I går skrubbade jag balkongen och är mer taggad än någonsinn på nya balkongmöbler. Min man tycker vi ska måla om de vi har och skruva fast de lösa skruvarna....han är en riktig "partypoper".

Mellan den 2a juli och den 18e juli kan jag göra i princip vad jag vill så länge jag har J med mig. Jag har semester och hon slutar dagis den 2a juli.

Då kommer jag vara i v 29-30. Jag har hittat en försäkring som täcker mig, i vanliga fall täcks man inte av försäkringar efter v 27 om man är gravid, men http://www.europeiska.se/sv/ har en som täcker gravida kvinnor genom v 32. Flyga får man oftast göra tom v 36 eller iallafall v 32. (lite olika) Så rent försäkringsmässigt och flygmässigt är det lungt.

Frågan är då vart vi i sådana fall ska åka, och jag har två alternativ som lockar;

1. 1 vecka på lyxig resort i typ Grekland/Spanien ect med Bamseklubben, all inclusive och sol och bad. 7 lata dagar på beachen. :D MEN det är dyrt som fan att resa till Medelhavet i juli. Ska vi bo på ett sådant hotell som jag vill får jag räkna med säkerligen 15 000 för oss två, inkl frukost och alla avbeställningsskydd osv, men ändå. Och med fickpengar på det hamnar jag ätt på 20 000. För en vecka... :O

2. 2 veckor i New York, Long Island, i ett mysigt hus med pool, en källare med alla leksaker ett barn kan önska sig och ungefär 30 min med luftkonditionerade tåg till Manhattan. Flyg för mig och J, ca 12 000. Fickpengar...10 000 kanske? Det lär ju inte bli vansinnigt mycket shopping då mammakläder är rätt trissta vart man än åker, men liiiite iallafall. ;) Skor och smink funkar ju även om man är gravid. :D Men mindre shopping blir billigare resa. Där får jag dessutom träffa människor jag tycker om, saknar och trivs med och jobba lite på engelskan så jag inte glömmer den FÖR mycket. Jag ÄLSKAR NYC men frågan är hur mycket NYC orkar man i v 30? Å andra sidan bor det väl gravida kvinnor där också och inte fan sitter de inne varje dag. Dock vet jag av erfarenhet att NYC på sommaren är varmt och fuktigt, men å andra sidan, de har ju pool. Vi måste inte åka in till Manhattan vare dag. Dessutom bor familjen nära Long Beach. :)

Samtidigt, en lång mammaledighet väntar, vagn ska inhandlas och mindre pengar kommer komma in på kontot, det är kanske dumt att spendera 20 000 på en resa då? Å andra sidan, när komme rjag kunna resa på det här sättet nästa gång? Med ett barn, utan baby/småbarn som behöver ständig passning? Om 4-5 år?

Så nu alla vänner, vad gör jag?

Vilket alternativ det än blir lär jag vänta ett bra tag med resebeställandet och så klart snacka med både BM och doktor.

Som jag hoppas blir bättre än gårdagen. Att jag var rosenrasande har väl inte undergått någon, men framförallt var jag orolig, fräste åt stackare J när hon bad att få bli maserad på kvällen och satt på nätet för att helt hysteriskt försöka kontakta P's kompis föräldrar i Uppsala och telefonterrorisera dem för att få kompisens nummer i Nottingham. Pappan ringde upp i morse, snäll och rar och frågade om jag fått tag i min man.

Det finns vissa delar av mig som känner att jag kanske överreagerade, men samtidigt var jag SJUKT orolig...när jag fick prata med honom övergick det dock till sjuk ilska. Och nej, det är inte enbart graviditetshormoner utan det är sådan jag är. Jag HAR ett hett humör, fördelen är att jag slipper få hjärtattack av undergrävda agressioner och det går över snabbare om man får ut det.

Jag tror att vi här har ett klassiskt exempel av kommunikationsproblematik mellan män och kvinnor, P hade förmodligen inte oroat sig som jag och inte ringt 12 gånger och skickat 5 sms, han hade irngt kanske max 3 gånger  och skickat ett sms och bett mig höra av mig när jag var tillgänglig igen. Precis som M sa, männen hade nog börjat oroa sig först dagen efter. Fan vad skönt det måste att vara man om man kan vara så där djävla blasse´. Å andra sidan tror jag deras orosnivå kommer höjas drastiskt när deras 15 åriga döttrar är ute och ränner om kvällarna. Tror inte du?

Idag ska dagen vigas åt boken "Vår Ekonomi", erskänn att ni alla är rätt så avis på mig som får ha en het dejt med en sådan rolig bok? ;) Men först ska jag gå till Apoteket och köpa balsam och duschtvål och svänga förbi Coop och hitta något jag kan laga till middag i kväll.

Eller ja, ringt upp. Han hade glömt sin mobil i kompisens lägenhet.

Det värsta med min man är att han inte verkar förstå vidden av min oro, så jag skällde i 3 min och konstaterade sedan att jag inte ville prata med honom mer, för det är så trisst att skälla.

Och så hade jag hoppats på att han skulle överös amig med gulliga sms för tat göra allt bra igen, men inte. Han är för upptagen med sina öldrickande kompisar.

Gud nåde honom om han inte har med varenda pryl på The Body Shop listan i morgon kväll och gärna något mer...så blir det balkongen ändå, fast han får promenera ut från sovrummet till den och sova på det kalla betonggolvet.

För i morgon måste jag byta lås, skulle gärna göra det idag men har ingen lust att betala för jourtillägg....å andra sidan får P betala fakturan då det är hans fel att jag måste byta låshelvetet.

Han ligger så djävla fett på min utelista just nu, man kan säga att han ensam tar upp de 10 första platserna. Vi talades vid i går vid 17 tror jag och sedan dess har jag inte hört av skitstöveln. Jag började ringa vid 14.00 idag och har ringt och skickat sms som en tok och vid det här laget är jag både arg och orolig. Han är på en djävla suparresa, jag är hemma själv över vad som tom är en långledig helg och han kan inte ens höra av sig. SKITSTÖVEL! Det har INTE varit en vidare kul helg för mig och jag är helt slut efter att ha stått för underhållningen i fyra dagar.

AS!!!!!!!!!

SÅ i morgon kväll när han ska hem så får han ta genvägen via en av våra tre balkonger, tur att vi bor på första våningen så det inte är helt omöjligt.

AS!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Do not mess with the pregnant woman!

Om det beror på att jag är uttråkad eller något annat vet jag inte, men hjärnan går på högvarv!

Jag har funderat på komplikationerna i vissa frågor när det gäller barnuppfostran. Och idag hamnade jag i ett verkligligt dilemma, eller jag insåg att min uppfostran fick min dotter att missgynnas.

Jag skulle lämna av henne på ett kalas, och det var runt 12 andra barn där, ungefär. Jag har alltid lärt min dotter att vänta på sin tur och att ha tålamod och just på det här kalaset hade familjen vars dotter fyllde år (min dotters kompis på dagis) tagit fram sin studsmatta. Regeln var att 4 barn fick hoppa i taget.

Min ordentliga dotter ställer sig så klart i kö, för det har jag lärt henne, och ska vänta på sin tur. Men jag märker att de andra barnen, eller vissa av dem, mer kör "vassaste armbågarna vinner mest hopptid" och går i princip förbi min dotter utan att bry sig om att det var hennes tur.

Har jag  då uppfostrat henne till en för försiktig person? Och borde jag ha gett henne lite mer vassa armbågar även hon? Där stod jag och visste inte riktigt vad jag skulle tycka och känna förutom irritetion att de andra barnen inte kunde köa som hon. Och så här i efterhand har jag en förmåg att måla upp alla möjliga scenarion där hon, på grund av att jag lärde henne att vänta på sin tur alltid kommer bli förbispringen av personer med de "vassaste armbågarna".

Som tur var hade födelsedagsbarnets storebror som kanske var 10-12 (min dotter och hennes kompisar är 6 år) uppmärksammat detta och tog hand om henne så hon fick hoppa till slut. Han har förmodligen inte heller vassa armbågar utan är säkerligen en rätt snäll och gullig kille och det är ju en sådan tjej jag vill att min dotter ska bli...

Hur tänker ni när det handlar om frågor som dessa? Man (jag) vill ju uppfostra sina barn till snälla och omtänksamma individer, problemet är ju att samhället inte alltid gynnar dem så i längden förlorar de barnen på sin snällhet och viljan att följa regler.

Här där vi bor finns det 9 trappuppgångar. Varav en alltid är sjukt skitig, stökig och rörig. Vissa lägenhetsinnehavare tror, av någon märklig orsak, att trappen tillhör deras lägenhet och att det är okej att göra som man vill i trappen. Som tur var bor vi inte i den trappen.

I vilket fall, när jag i går satt på grannens uteplats så fick vi höra från hennes granne som bor vägg i vägg och som även är mer i styrelsen att en familj i denna trapp har använt trappuppgången att göra sina behov i. Ett barn har alltså stått och kissat i trappen. Behöver jag säga att hon som är styrelsemedlem var rätt irriterad över detta och går så klart till barnets familj och vill diskutera detta, som inte är ett okej beteende varpå deras kommentar är;

- Vi trivs inte här och vill ändå flytta!

Är det inte ett fantastiskt resonemang, de trivs inte och uppenbarligen ska ingen annan heller göra det? Djävla skitskallar, jag blir så djävla arg när jag tänker på det. Familjen ska vara väldigt glad att det inte var jag som konfronterade dem.

Detta barn är en del av det syskonparet som ringde påoss 20.30 en vardagskväll....föga förvånande va? Jag blir sååå djävla matt!

Nu är detta inte ett problem just nu, men det var det där vi bodde innan och jag är lite nyfiken på hur ni tänker kring det.

Min dotter hade ett tvillingpar som kompisar och de var ganska ofta hos oss och leke och åt middag efter dagis, men under hela det året det var aktuellt så blev hon bjuden dit kanske 2 eller max 3 gånger. Det är väl delvis mitt eget fel, jag borde kanske inte ha låtit dem leka hos oss så ofta när hon aldrig blev bjuden tillbaka men jag ville ju så klart låta min dotter ha hem sina vänner. Till saken hör också att den ena i detta tvillingpar var väldigt jobbig och påfrestande, han hade inga gränser alls och han var totalt distanslös.

Till slut flyttade vi (inte därför så klart) och nu har vi ingen kontakt med den här familjen.

Dock retar jag mig lite på företeelsen, att hela tiden låta sitt barn bli hembjuden till andra men aldrig bjuda det barnet till sig tillbaka, är inte det lite märkligt beteende av de föräldrarna?  Varför gör man så egentligen? Skämms man inte när ens egna barn blir hembjudna för 10:e gången och man bara låtsas som om det regnar?

Hur tänker ni? Tänker ni lite varannan gång eller tänker ni att det jämnar ut sig i längden ändå? Med vissa där jag märker att föräldrarna mer än gärna "prackar på sina barn" på oss har jag nog blivit mer restrektiv och där blir det lite varannangångs tänkande, men med familjer där jag vet att de gärna bjuder hem Julia ibland så kan jag vara betydligt mer generös för det känns som om det jämnar ut sig i längden.

Hur resonerer ni?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

För övrigt kom vi iväg till Kristallparken i går efter att J kom hem från dansen och där låg jag som den padda jag kännermig som just nu och lapade sol i 3 timmar medans J lekte hejvilt och klappade kaniner. Det blev faktiskt bättre och mina "gömma sig under sängen" känslor försvann delvis. Men jag saknar P och vill ha hem honom snart och jag tycker ändå jag skulle få vinna de där 214 miljonerna. På kvällen åt vi kycklingsallad hos grannen och när hennes ungar hade somnat och när J tittade på Hannah Montana på vår bärbara dvd i deras säng såg vi en Irene Huss film.

I dag kom jag på att J ska på kalas mellan 14-16 så jag glädjs åt ett andningshål och att dagens aktivitet är bokad. Nu mår jag dock illa av rabarber/vanilj yoghurten jag inte åt upp för den var oändligt mycket sockrad.

Ha en bra dag!

Så känns det idag, jag borde vara på strålande och sprudlande humör men vill helst lägga mig under sängen och stortjuta. Jag är inte alls strålande eller sprudlande. Just nu känns allt rätt pestigt faktiskt... :(

1. Jag kan inte ha kort kjol/klänning för mina brustna blodkärl, M kan gå i god för att jag ser misshandlad ut, eller så där snyggt "bilolycka blå" om mitt högra ben. Det blir lite moment 22 över det hela då lite färg skulle pigga upp dem.

2. Jag kan inte ha något ärmlöst plagg då mina överarmar är helt förskräckliga på ren svenska.

3. J kommer snart hem och jag är skittrött.

4. J kommer vilja göra något och jag vill bara ligg aunder sängen.

5. P är inte hemma för att trösta mig, krama mig och säga att jag är världens vackraste.

6. Jag ligger efter i skolan för att J hade feber förra veckan.

7. Jag behöver dammsuga och torka golvet i kök och vardagsrum.

8. Jag vet inte vad jag och J ska pyssla med när jag är ledig mellan den 3:e juli till den 18:e. Oväntad semester är ju trevligt, men jag tänker ändå att det är bra att ha en plan. Ide´någon?

9. Det var inte jag som vann 214 miljoner.

Betyder en fantastiskt varm lägenhet och att man ser allt damm som samlas till höger och vänster i lägenheten. J lekte någon typ av krigare/riddare i går kväll och svängde runt med ett golvmopshandtag och dammtussarna bara uppenbarade sig överallt. Så morgonen har spenderats med att jaga rätt på dem. Om 30 min åker J med kompisen från igår på dans och blir väl borta, i bästa fall 2 timmar, det blir helgens andningshål för mig, dvs den enda barnfriatiden på fyra hela dygn. Jag ska njuta varje millisekund. Fotbad står på agendan. Jag har en innre önskan att kompisen ska vilja att J följer med hem så att tiden förlängs, men jag har även något minne av att familjen skulle bort så det lär inte ske.

Jag är väldigt sugen på nya balkongmöbler, väääldigt sugen. Vi har just nu P's mormors gamla och de var fina första året när jag hade målat dem vita, nu däremot ser de riktigt skabbiga ut. Men innan lön är det ingen som är aktuellt så det är bara att vänta. Med andra ord, hade jag haft körkort, och om bilen inte stod på Skavsta och om jag hade haft mer pengar så hade IKEA legat på agendan efter dansen, eller iallafall senare i em när solen kanske gått ner lite och värmmen lagt sig. Jag hade även tagit en tur via Plantagen och shoppat massa nya blommor, blomlådor och annat.

Jaja, dream on....

Är att aldrig besöka Junibacken en klämdag under våren då det är halvkasst väder och lovat regn och åska, för det är nämligen så att alla möjliga och omöjliga människor har precis samma tanke. Detta resulterar till hispiga ungar, en morsa med tokbryt och väldigt dåligt humör.

Bara ett tips i all välmening.

Så när J's kompis E ville stanna kvar efter vi kom hem kände jag "över min döda kropp", jag vill inte se en unge till på ganska lång tid faktiskt. Förutom min egen, henne kan jag inte göra något av.

Junibacken is not the shit!

Nu får J gärna somna närsom helst så jag kan bädda ner mig i soffan och hyra någon film och ta det väääääldigt lungt!

Med ett inlägg ett par veckor sedan där jag förundrades över hur stora mängder smörgåstårta folk kan sätta i sig på en gång. Och fick ett argt svar av någon anonymmänniska som dels tyckte att jag skulle skita i vad andra gjorde (rätt många bryr sig om andra människors förhavanden titt som tätt så jag är ju knappast ensam där) och att det var synd om min bebis i magen som inte kommer växa som den ska pga näringsbrist.

Det är fantastiskt att denna person exakt vet hur min bebis i magen växer och att personen vet att jag har näringsbrist. Och om någon annan, precis som hon, oroar sig oändligt för min bebis i magen så vill jag säga att bebisen har inte näringsbrist, om någon skulle ha det är det jag och bebisen tar allt den behöver. Att skaffa barn efter den GBP är inget som någon läkare skulle be en kvinna avstå ifrån, för det finns ingen orsak. Därmeot så är det bra att vänta tills efter det första året, men om man av "misstag" blir gravid innan dess så är dte ingen fara.

Jag själv har varit opererad i snart 2 år och var viktstabil i ca 6 månader innan jag blev gravid och alla ni som sett och känne rmig vet att jag inte på något sätt lider av någon näringsbrist och således inte min baby heller.

Bebisen växer precis som den ska fick jag veta på ett UL jag gjorde för 1½ vecka och har alla kroppsdelar och allt som ska synas på ett UL såg BM. Så vem du än är, du behöver inte bry dig. Vi mår finemang båda två.

Sedan är det så att jag kan förfasas av hur mycket andra ibland äter, men det handlar i stor del om att jag varit en sådan person förrut, som åt på tok för mycket så i mångt och mycket kanske jag förfasas av gammla jag istället för just den personen. Men just denpersonens matvanor sätter i gång gammla minnen hos mig och jag blir lite äcklad av situationen i det stora hela. Sedan vet ju alla hur det är när man ätit fö rmycket (som jag haede gjort den kvällen) då blir man äcklad av att se mat och kanske ännu mer när man ser andra människor äta den.

Idag ska jag gå med J och henne skompis E på Junibacken. Jag måste nog ha med en bok och öronproppar, pga vädret misstänker jag inte att vi är direkt ensamma där.

P åkte i väg i morse så det är jag och J hela helgen, det ärlite trisst på ett sätt att vara utan P men han har en låååång lista av saker som ska inhandlas på Body Shop så jag överlever nog. ;)

Trotts att det var både varmt och vackert gick vi på bio. J har tjatat sig gul och blå om att få se Alice i Underlandet och det var en film som, för en gångs skull, faktiskt alla ville se så vi bestämde oss för att se den. Jag insåg nämligen precis i dag att den fanns dubbad. :) Egentligen var den från 11 år (7 i målsmans sällskap) och jag var lite osäker men tänkte att OM det blev för läskigt så är det inte värre än att man går.

Lite läskig var den, men inte så jättefarligt, egentligen inte värre än alla tecknade Disney och PIXAR filmer som går på bio men det blir ju mer verkligt när det inte är tecknat, även om filmen var VÄLDIGT animerad. J tyckte iallafall att den var jättebra, rolig och bara lite läskig och jag somnade inte, s det var en lyckat filmföreställning för alla inblandade. :D En riktig girlpower film btw så se den. :D Inga mesiga veka kvinnor dä rinte, mer kvinnor med integritet och skinn på näsan. I LIKE!

Efter bion kom bästa M till oss och vi åt helstekt lax i ugn med teriyakisås, ugnsgrillade grönsaker och en sås på sweetchilli och creme fraishe. P åt även ris, men han var nog den ända. J åt i vanlig ordning inget alls. :( Till efterrätt hade vi kommit över hyffsat goda jordgubbar på Hötorget. :)

I morgon åker P till Nottingham och är inte hemma förrän måndag kväll....tips och ideer om vad jag och J ska pyssla med? Skansen låg på planeringen men nu verkar vädret svika. J vill gärna gå på Naturhistoriska men det var inte alls länge sedan vi var där så finns det andra alternativ som någon sitter och håller på tas de gladeligen emot. Tekniska var vi också på nyligen och Tom Tits ligger lite utanför min budget just nu. :( Hade velat överaska henne med Gröna Lund men det ligger i samma prisklass som Tom Tits så det känns inte som ett alternativ. :/

Over and out!

Jag har ett synnerligen stort behov av kontroll, jag kan inte göra något åt det....det har alltid varit så. Dock önskar jag att jag kunde vara mindre kontrollfreak och mer avslappnad. När det sedan, tillråga på allt, gäller min dotter som är det käraste jag har, så blir den där maklöshetkänslan oändligt jobbig att leva med.

Jag försöker ser det positiva med all gällande J's skola just nu:

* Hon kommer inte behöva gå i "fucking-djävla- Solberga" för hon har en plats på Olympen och det är bra.

* Det är bra att de har F-9 och att hon i framtiden kommer kunna ta sig dit själv då det bara är två raksträckor och inga större vägar att gå över. 

* Med cykel tar det kanske 15 min och går man tar det 30 min.

* De har inriktning på rörelse och språk, något som skulle passa henne väl då hon är en rätt fysisk tjej och snappar upp nya ord på nya främmande språk enkelt.

* Omgivningen kring Olympen är mycket bättre än Kämpetorp.

Jag är glad över det. Men vad som kommer att krossa mitt hjärta är om hennes vänner hamnar på Kämpetorp och hon är den enda som får börja om på nytt, tanken på det gör mig gråtfärdig. :/ Hon har kämpat ganska hårt för att komma in i tjejgänget på dagis och är ändå på något sätt en liten outsider, hon tog flytten hit ganska hårt och det har tagit lång tid att aklimatisera sig...att behöva bryta upp från allt som hon nu vant sig vid igen känns inte alls bra faktiskt. Sedan är det inte helt optimalt att gå i en skola som ändå ligger såpass långt bort, hämtning och lämning kommer ta mig 2 timmar per dag. Det känn sväl så där, även om just DET problemet är ganska litet i jämförelse med allt annat. Det positiva med det är att jag får 2 timmars motion per dag. ;) Babykilon go away!

Samtidigt säger min man, som är mindre av ett kontrollfreak och helt klart mer nyanserad i hur han ser på saker och ting än mig, att det inte är någon vits att hetsa upp sig i förväg för det hjälper inte. Och jag ser hans poäng, å andra sidan har jag ett enormt djävla behov att skrika och gorma på den här djävla förvaltningen som styr Älvsjö vilka inkompetenta kukar de är....kanske inte just på det sättet, men det är ändå liksom den underliggande andemeningen.

Dagens glada är dock att vi bokat Brysselbiljetterna och blir borta över Midsommar, med en avstickare för att besöka EuroDisney! Musse Pigg, here we come!

DET var min plan i dag, ringa runt till tjänstemän i Älvsjö sdf och fråga hur det kan bli som det blivit här. Hur kan det komma sig att stadsdelen står helt handfallna och utan en plan när de märker att det är fler elever än vanligt bland 04:orna. Jag menar, det kan ju OMÖJLIGEN vara en överaskning för dem att det ser ut som det gör. För jag antar att majoriteten av alla 04:or går i förskolan....med andra ord borde de rätt länge sedan ha vetat hur läget var och har haft möjlighet att planera för det.

INGEN går att få tag i, INGEN. Vem fan ska man ställa mot väggen om alla djävlar vägrar vara tillgängliga? Jag känner för att bomba hela medborgarhuset.

En positiv sak dock är att J behöver inte börja i den där hemska skolan med avhoppande läarare och en rubbad rektor, hon får plats på en annan skola, en friskola som ligger i Älvsjö så det är ju bra. Förvisso får hon inte gå med sina vänner, men hon slipper skitskolan.

Jag kan inte låta bli att fundera över att vi aldrig borde ha flyttat hit!

Jag är en ganska stor anhängare av Familjeliv forumet, och ibland springer jag på en och annan tråd som gör mig fullkommligt galet chockad! Så som denna....läs och döm själva....

Hur hanterar man sin dotters sexliv?

Vi bor ca 3 minuter bort från en skola som jag sökt som första hand till min dotter inför hösten. Hon har hela tiden pratat om att när hon börjar den skolan får hon träffa sina kompisar som redan börjat skolan och hur roligt det ska bli att börja där.

Det börjar gå upp för mig att det förmodligen inte kommer bli så, stadsdelen vi bor i har ett ovanligt stort tryck på förskoleklasserna i år och intagningen är försenad. Och just den skolan vi sökt till är tydligen väldigt populär.

Så i år verkar det som om man gjort om systemet (pga trycket inför förskoleklasserna) och har ordnat upp stadsdelen i områden och vi hör nu plötsligt till en annan skola som ligger typ 20 min bort. (vi bor precis på gränsen). En förövrigt djävla skitskola som figurerade en hel del i pressen i höstas och samtidigt med det slutade 8 lärare (sa upp sig) och det verkar väldigt rörigt där kort och gott. Jag vill inte alls att Julia ska börja där.

Men det absolut värsta är att hon kommer komma ifrån alla sina vänner, vänner som det har tagit henne ganska lång tid att få, flytten vi gjorde för 1½ sedan var väldigt jobbig för henne och bara tanken på att hon ska behöva separeras från sina kompisar IGEN är lite mer än jag klarar av just nu.

Usch vad jag känner mig ledsen och orlig just nu, jag vet inte alls hur jag ska hantera detta och vad jag ska göra.

Visst BEHÖVER det inte bli så här men just nu känns det väldigt sannolikt.

I stunder som dessa känner jag mig som en tokdålig morsa....hade vi inte flyttad från Rönninge hade det här problemet aldrig blivit, dr hade vi haft vår plats i den skola vi bodde vid och alla hennes dagiskompisar hade gått där ihop med henne. Men för att jag inte stod ut i ytterkanten av STockholm och ville bo närmare stan så blir allt rörigt och snurrigt för henne.

Jag känner mig som en kass morsa.... :(

Idag när jag skulle hämta J blev några andra barn hämtade (syskon) varav det ena absolut inte var på skoskenshumör, utan satt på golvet och vrålande rent ut sagt. Personen som skulle hämta barnen var inte mamma eller pappa utan morbror och han kunde inte hantera detta skrikande och slog barnet på två år över ansiktet. :O :O :O

Jag fick ett vansinnes tokbryt och springer fram till ärkepuckot och ger honom en avhyvling efter noter. Han tycker i princip att det är jag som är ärkepuckot och blänger på mig med svarta ögon.

Den här familjen har inte svenskt påbrå och morbrodern har nog inte varit länge i Sverige då han knappt kan svenska, jag går i vilket fall på om att det är olagligt i Sverige och slå barn och att man kan hamna i fängelse och OM jag se honom göra det igen KOMMER jag att anmäla honom för polisen. Jag vet inte hur mycket som kom fram till honom, men jag vet att han fattade att hand uppträdande inte var okej. SKITKUK rent ut sagt!

Det finns inga gränser för min ilska när jag ser sådant, jag har varit med om det förr fast på IKEA och jag kan väl säga att det ibland faktiskt finns fördelar med att ha urusel impulskontroll.

Idag hade min utbildning en "happening", som innebar att 2 utbildade studie och yrkesvägledare kom till vår skola och berättade om dina otypiska icke SYV jobb, men där ändå utbildningen i sig var det som gjorde att de fick jobbet i första hand. *ni fattar* Det var jätteintressant och jag vill nu jobba som rektor, arbetsförmedlare och som arbetskonsulent på MISA. Men jag har ju lite tid kvar innan jag fött barn och sedan hunnit plugga kvar. men ni fattar, det var en inspirerande eftermiddag.

Efter presentationerna fanns smörgåstårta och vin (ramlösa för mig till mitt förtret). Till skillnad från min man, som ÄLSKAR smörgåstårta mer än livet själv så är jag inte fullt lika förtjust även om jag tycker det är helt okej och kan vara gott, detta fick mig att ta ½ bit istället för en hel. Denna halva biten klarade jag inte att äta upp innan blandningen av räkor och majonnäs stod mig upp i halsen. Jag vet att majoriteten av befolkningen äter mer än mig men när jag ser hur mina klasskamrater går för att ta sin andra 10*10 cm stora smörgåstårtebit mår jag faktiskt illa. Hur stor aptit kan man ha? För att sedan sätta i sig frukt och choklad... Jag VET att jag inte är ett praktexemplar då jag bara har delar av min magsäck kvar, så jag äter mindre än gemene man. Men ändå, smörgåstårta är sjuuuuukt mäktigt, hur stor djävla magsäck man än har kan man ju inte få i sig hur mycket som helst.

3 timmar senare och jag mår ännu illa, undra om de komme rmå illa vid även när de vaknar i morgonbitti.

J har några kompisar jag starkt ogillar, jag har väldigt svårt för deras distanslösa, kaxiga och obeskrivligt ouppfostrade sätt. Idag var de här hemma hos oss när jag kom hem från att ha träffat min bror en sväng efter skolan. JAG TÅL DEM INTE! Och jag kan tyvärr som andra normala föräldrar inte riktigt spela älskvärd, det ligge rinte för mig och jag vet inte hur man gör... *URK*

En annan sak som retar mig just nu är något min man berättade, en kvinna på hans jobb har efter rätt lång tids arbetslöshet fått någon typ av "praktik" hos dem, detta var då för 6 månader sedan och efter dessa 6 månader kunde den "praktiken" övergå till en provanställning och sedan fast tjänst.

I fredags blev hon erbjuden denna provanställning men om 80% för det var vad företaget behövde. Hon tackade nej till detta för att hon ville jobba heltid. Hon tackar alltså nej för att det saknas 20% och blir hellre arbetslös igen.

Smart drag där....eller inte.

Jag har blivit Body Shop fantast. Efter London där jag fyndade så in i helvete på ren svenska så är jag Body Shop hooked. Och efter att ha använt dyrmärken som Clinique i ett gäng år så känns en nattkräm för 250 kr som rena fyndet, eller en ansiktsmask/scrub för 140 kr nästan som gratis. :D

Om 1½ vecka åker P till Nottingham och mellanlandar påStanstead där de har en Body Shop affär, och ni förstår att listan är lång för här ska bunkras. :) Sedan är jag ju otålig som få så jag har redan hunnit köpa på mig lite här hemma...dumt och korkat och framförallt oekonomiskt men ni vet hur det är....ibland bara MÅSTE man HA!

...könet. Så jag vet egentligen inte mer i dag än i går. Lite trisst, är oändligt nyfiken. :P Vissa hävdar ju att om man inte ser så är det förmodligen en flicka, men det finns ju så klart sätt att se om det är en flicka också. Och hon ville ju inte säga att det var en flicka heller....eller pojke. Så ja, det återstår att se. Ska göra tillväxt UL i v 32. Är nu i v 20 så det är bara 12 veckor av ovisshet. ;)

Nu ska jag ta hand om kräksjuka J och försöka städa. Är oerhört glad att jag fick till uppgiften förra veckan...för ni som har haft sjuka barn hemma vet att pluggande är typ det sista man gör då.

I morgon är det dags för rul. Kl 11.00 ska vi infinna oss på SÖS för att göra det. Och vi har bestämt att ta reda på könet om det är möjligt, dvs om bebisen delar med sig av vad han/hon har mellan benen. :P Vi är precis lika överens om detta, som vi var att inte ta reda på könet när vi väntade J. Men nu kan ingen av oss hålla oss....vi vill veta. :D

Så vad tror ni? Pojke? Flicka? Personligen tror jag pojke, fast jag vet inte alls varför då jag mår precis på samma sätt som jag väntade J. Enda skillnaden är att jag har foglossningn i svanskotan istället för framtill och min teori kring det är för att jag denna gång bär bebisen långt inne i mig. Det är faktiskt nästan så att jag forstvarande kan misstas för en person som tycker att bullar är djävligt gott. Jag intalar mig själv att jag har en bebismage men det är bara att inse, jag är i v 20 och ser bara fet ut. Skitkul! *NOT*

Här är namnförslag;

Pojke;

Hugo
Alexander (dock avskyr min man det så det lär aldrig bli av)
Gustav
Oskar
Viktor



Flicka;

Matilda
Amanda
Emilia
Vendela
Molly
Wilma

Vilket är din favorit? Eller har du en annan favorit som inte är med här?

På tisdag ska en större uppgift från det senaste momentet vi läst vara inne. Typ som en hemtenta. Hör och häpna....jag blev klar med den i torsdags! :O :O :O DET har aldrig hänt förr....jag vet inte riktigt vad som slog mig in men när jag satt och skrev på den i torsdags flöt allt bara på och den var plötsligt färdig. :D Behöver jag säga att det känns rätt bra. På onsdag börjar lästårets sista kurs, arbetsmarknadsekonomi, och behöver jag säga att det inte är något jag ser fram emot. Jag ska vara en ännu duktigare student och läsa på innan förta föreläsningen, vilket jag ju hinner med denna gång. :D

En annan sak som gör mig mindre nöjd är att jag har hittat, förutom mage och armar, en till sak som måste åtgärdas på min kropp. Denna behandling är till skillnad från att ta till kniven ganska enkel och förhållandevis billig, men helt meningslös när man väntar barn. Jag har nämligen fått en MÄNGD tunna brustna blodkärl på ena benet, på långt håll ser jag helt misshandlad ut....jag är har 6 eller 7 olika märken på benen av dessa blodkärl och det verkar sprida sig snabbare än vulkanaska. Mycket ledsamt. Min man försökt pigga upp mig med att det inte synns när jag blir brun, och det innebär ju att man ska våga visa sina vinterbleke ben också. :( Solarium ska ju inte vara så lyckat när man är gravid så det känns ju inte som ett alternativ ändå. Djävligt trisst det där. :( Att hitta snygga långa kjolar och klänningar är inte så enkelt nämligen. :( Ännu mindre enkelt som gravid.

*URK*

En vännina funderar att adoptera ett barn från Kenya, gör man det innebär det att man måste bosätta sig i landet i 1 år innan man får åka hem med barnet. Hon tycktedå, i och med tat jag ska vara mammaledig borde hälsa på. Så nu hoppas jag väldigt mycket på att det blir så att de verkligen ska adoptera därifrån för det skulle ju vara hur häftigt som helst. :D Frågan är bara vilken unge jag skulle ta med J eller bebisen. :P Vid första tanke var det ju bebisen, men att åka mellan 1 och 14 timmar med en baby själv....kansk einte trotts allt. Och J skulle ju ha så mycket mer ut av det. En tanke är ju att P också hänger på och då skulle ju bebisen också kunna följa med, men på något sätt vill jag åka själv.

Ja, som ni ser är jag planeranas drottning....som sagt, inget är alls säkert och jag vet ju inte om de tar det stora steget att adoptera därifrån och ditflytt på ett år och allt vad det innebär. Men JAG hoppas det, dels för dem men onekligen av egoistiska orsaker.

Off to work!