Jag hatar känslan av maktlöshet
Jag har ett synnerligen stort behov av kontroll, jag kan inte göra något åt det....det har alltid varit så. Dock önskar jag att jag kunde vara mindre kontrollfreak och mer avslappnad. När det sedan, tillråga på allt, gäller min dotter som är det käraste jag har, så blir den där maklöshetkänslan oändligt jobbig att leva med.
Jag försöker ser det positiva med all gällande J's skola just nu:
* Hon kommer inte behöva gå i "fucking-djävla- Solberga" för hon har en plats på Olympen och det är bra.
* Det är bra att de har F-9 och att hon i framtiden kommer kunna ta sig dit själv då det bara är två raksträckor och inga större vägar att gå över.
* Med cykel tar det kanske 15 min och går man tar det 30 min.
* De har inriktning på rörelse och språk, något som skulle passa henne väl då hon är en rätt fysisk tjej och snappar upp nya ord på nya främmande språk enkelt.
* Omgivningen kring Olympen är mycket bättre än Kämpetorp.
Jag är glad över det. Men vad som kommer att krossa mitt hjärta är om hennes vänner hamnar på Kämpetorp och hon är den enda som får börja om på nytt, tanken på det gör mig gråtfärdig. :/ Hon har kämpat ganska hårt för att komma in i tjejgänget på dagis och är ändå på något sätt en liten outsider, hon tog flytten hit ganska hårt och det har tagit lång tid att aklimatisera sig...att behöva bryta upp från allt som hon nu vant sig vid igen känns inte alls bra faktiskt. Sedan är det inte helt optimalt att gå i en skola som ändå ligger såpass långt bort, hämtning och lämning kommer ta mig 2 timmar per dag. Det känn sväl så där, även om just DET problemet är ganska litet i jämförelse med allt annat. Det positiva med det är att jag får 2 timmars motion per dag. ;) Babykilon go away!
Samtidigt säger min man, som är mindre av ett kontrollfreak och helt klart mer nyanserad i hur han ser på saker och ting än mig, att det inte är någon vits att hetsa upp sig i förväg för det hjälper inte. Och jag ser hans poäng, å andra sidan har jag ett enormt djävla behov att skrika och gorma på den här djävla förvaltningen som styr Älvsjö vilka inkompetenta kukar de är....kanske inte just på det sättet, men det är ändå liksom den underliggande andemeningen.
Dagens glada är dock att vi bokat Brysselbiljetterna och blir borta över Midsommar, med en avstickare för att besöka EuroDisney! Musse Pigg, here we come!
Jag försöker ser det positiva med all gällande J's skola just nu:
* Hon kommer inte behöva gå i "fucking-djävla- Solberga" för hon har en plats på Olympen och det är bra.
* Det är bra att de har F-9 och att hon i framtiden kommer kunna ta sig dit själv då det bara är två raksträckor och inga större vägar att gå över.
* Med cykel tar det kanske 15 min och går man tar det 30 min.
* De har inriktning på rörelse och språk, något som skulle passa henne väl då hon är en rätt fysisk tjej och snappar upp nya ord på nya främmande språk enkelt.
* Omgivningen kring Olympen är mycket bättre än Kämpetorp.
Jag är glad över det. Men vad som kommer att krossa mitt hjärta är om hennes vänner hamnar på Kämpetorp och hon är den enda som får börja om på nytt, tanken på det gör mig gråtfärdig. :/ Hon har kämpat ganska hårt för att komma in i tjejgänget på dagis och är ändå på något sätt en liten outsider, hon tog flytten hit ganska hårt och det har tagit lång tid att aklimatisera sig...att behöva bryta upp från allt som hon nu vant sig vid igen känns inte alls bra faktiskt. Sedan är det inte helt optimalt att gå i en skola som ändå ligger såpass långt bort, hämtning och lämning kommer ta mig 2 timmar per dag. Det känn sväl så där, även om just DET problemet är ganska litet i jämförelse med allt annat. Det positiva med det är att jag får 2 timmars motion per dag. ;) Babykilon go away!
Samtidigt säger min man, som är mindre av ett kontrollfreak och helt klart mer nyanserad i hur han ser på saker och ting än mig, att det inte är någon vits att hetsa upp sig i förväg för det hjälper inte. Och jag ser hans poäng, å andra sidan har jag ett enormt djävla behov att skrika och gorma på den här djävla förvaltningen som styr Älvsjö vilka inkompetenta kukar de är....kanske inte just på det sättet, men det är ändå liksom den underliggande andemeningen.
Dagens glada är dock att vi bokat Brysselbiljetterna och blir borta över Midsommar, med en avstickare för att besöka EuroDisney! Musse Pigg, here we come!
Kommentarer
Trackback
