Jag grät som ett barn

Inte helt oväntat vaknade jag före P och hade inte ro att ligga kvar och vänta på att han skulle vakna. Så jag gick upp först av alla, även om J kom trippande ungefär 3 minuter senare. Vi började dagen med att bråka om vad hon skulle ha på sig hem till mormor på eftermiddagen och hon skrek; "DET FINNS INGA SNYGGA KLÄDER I MIN GARDEROB"....rusade ut ur vardagsrummet och smällde igen dörren väldigt hårt till sitt rum. Jag fattar verkligen inte vart hon fått sådana tendenser från. :O Det är inget beteende som jag förespråkar. I detta ögonblick kom jag i håg postavin från HM som kommit i fredags och för att inte göra början på Morsdag ännu djävligare så mutade jag henne med att vi skulle springa över till VI och hämta alla henne snya kläder. Bland annat ett par guldiga Gladiatorskor som hon tjatat om sedan vi gjorde beställningen. man kan väl säga att henne shumör ändrades ganska snabbt. Men när vi kom hem, jag hade för övrigt köpt nybakad bröd, lyxjuice och skinka över charkdisken till vad jag trodde skulle bli frukost så sitter min pucko man och äter frukost. JAG trodde och hade förväntat mig att vi skulle äta i hop, vilket jag med gråten i halsen säger innan jag låser in mig i badrummet och duschar för att dölja mitt bölande. Han å andra sidan står på andra sidan dörren och säger att han trodde att vi hade ätit. (Det var därför det var så djävla mycket disk i diskhon och brödsmulor på hela köksbordet) Jag vet att jag är skitdum som förväntar mig att min man ska vilja uppvakta mig med en trevlig gemensam frukost på Morsdag, liksom....vad tror jag!!!! Jag vet ju vem jag är gift med, en huvudlös man som ännu inte fattat (efter 10 år) hur viktig jag anser att alla dessa dagar är. Hans försvar är alltid detsamma, han är int evan för hemma hos honom när han var barn firade de inte sådana grejer. Personligen känner jag att det blir fånigt att skylla på något som pågick så där 15 år sedan....dvs innan han flyttade hemifrån. Men vissa fattar tydligen aldrig. I det stora hela, det var en djävla tur att jag köpte min snordyra Fillipa K klänning i fredags, jag fick helt enkelt fira mig själv!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0