Mycket funderingar i dag...barnuppfostran.
Om det beror på att jag är uttråkad eller något annat vet jag inte, men hjärnan går på högvarv!
Jag har funderat på komplikationerna i vissa frågor när det gäller barnuppfostran. Och idag hamnade jag i ett verkligligt dilemma, eller jag insåg att min uppfostran fick min dotter att missgynnas.
Jag skulle lämna av henne på ett kalas, och det var runt 12 andra barn där, ungefär. Jag har alltid lärt min dotter att vänta på sin tur och att ha tålamod och just på det här kalaset hade familjen vars dotter fyllde år (min dotters kompis på dagis) tagit fram sin studsmatta. Regeln var att 4 barn fick hoppa i taget.
Min ordentliga dotter ställer sig så klart i kö, för det har jag lärt henne, och ska vänta på sin tur. Men jag märker att de andra barnen, eller vissa av dem, mer kör "vassaste armbågarna vinner mest hopptid" och går i princip förbi min dotter utan att bry sig om att det var hennes tur.
Har jag då uppfostrat henne till en för försiktig person? Och borde jag ha gett henne lite mer vassa armbågar även hon? Där stod jag och visste inte riktigt vad jag skulle tycka och känna förutom irritetion att de andra barnen inte kunde köa som hon. Och så här i efterhand har jag en förmåg att måla upp alla möjliga scenarion där hon, på grund av att jag lärde henne att vänta på sin tur alltid kommer bli förbispringen av personer med de "vassaste armbågarna".
Som tur var hade födelsedagsbarnets storebror som kanske var 10-12 (min dotter och hennes kompisar är 6 år) uppmärksammat detta och tog hand om henne så hon fick hoppa till slut. Han har förmodligen inte heller vassa armbågar utan är säkerligen en rätt snäll och gullig kille och det är ju en sådan tjej jag vill att min dotter ska bli...
Hur tänker ni när det handlar om frågor som dessa? Man (jag) vill ju uppfostra sina barn till snälla och omtänksamma individer, problemet är ju att samhället inte alltid gynnar dem så i längden förlorar de barnen på sin snällhet och viljan att följa regler.
Jag har funderat på komplikationerna i vissa frågor när det gäller barnuppfostran. Och idag hamnade jag i ett verkligligt dilemma, eller jag insåg att min uppfostran fick min dotter att missgynnas.
Jag skulle lämna av henne på ett kalas, och det var runt 12 andra barn där, ungefär. Jag har alltid lärt min dotter att vänta på sin tur och att ha tålamod och just på det här kalaset hade familjen vars dotter fyllde år (min dotters kompis på dagis) tagit fram sin studsmatta. Regeln var att 4 barn fick hoppa i taget.
Min ordentliga dotter ställer sig så klart i kö, för det har jag lärt henne, och ska vänta på sin tur. Men jag märker att de andra barnen, eller vissa av dem, mer kör "vassaste armbågarna vinner mest hopptid" och går i princip förbi min dotter utan att bry sig om att det var hennes tur.
Har jag då uppfostrat henne till en för försiktig person? Och borde jag ha gett henne lite mer vassa armbågar även hon? Där stod jag och visste inte riktigt vad jag skulle tycka och känna förutom irritetion att de andra barnen inte kunde köa som hon. Och så här i efterhand har jag en förmåg att måla upp alla möjliga scenarion där hon, på grund av att jag lärde henne att vänta på sin tur alltid kommer bli förbispringen av personer med de "vassaste armbågarna".
Som tur var hade födelsedagsbarnets storebror som kanske var 10-12 (min dotter och hennes kompisar är 6 år) uppmärksammat detta och tog hand om henne så hon fick hoppa till slut. Han har förmodligen inte heller vassa armbågar utan är säkerligen en rätt snäll och gullig kille och det är ju en sådan tjej jag vill att min dotter ska bli...
Hur tänker ni när det handlar om frågor som dessa? Man (jag) vill ju uppfostra sina barn till snälla och omtänksamma individer, problemet är ju att samhället inte alltid gynnar dem så i längden förlorar de barnen på sin snällhet och viljan att följa regler.
Kommentarer
Trackback
