annathesun

Det är inte alltid lätt alla gånger.

I går försökte jag tänka god tankar, dvs vara glad och tacksam att jag är fertil som en kanin och inte hänga upp mig på att inte kunna amma. Jag HAR mina barn jag vill ha, en av varje sort, det ska tydligen vara "det bästa" enligt många, själv hade jag varit lika glad hur konstelationen än sett ut, de får tak över huvudet, mat i magen, kläder på sin kropp. De är älskade och trygga. I ett sådant perspektiv kunde man tycka att amningen borde spela mindre roll, för N är nöjd, mätt, belåten och sover gott. (han har lite bekymmer med bajseriet vilket är vanligt när man äter ersättning men jag ska höra med bvc om det går att ordna på annat sätt)

Men trotts detta är det inte alltid enkelt och jag har egentligen lite svårt över hela resonemanget att man inte får klaga för att det alltid finns någon som har det värre och man kan få ordet "i landsproblem" slängd i ansiktet om man klagar (eller som min barnmorska bukade säga, när man berättar vad man upplever) för då ska man ju heller aldrig försöka förändra sin situation. Och även om en person har cancer, bor i en hydda och är enögd finns det någn som har cancer, khrons syndrom, är hemlös och blind. Med andra ord, någon har det alltid värre än du. Så alla borde i princip vara tacksamma över vad de har.

Nej, jag är inte världens smalaste och speciellt inte nu (men jag är bara 4,5 kg från före graviditetvikt) och min mage är rätt svullen efter snittet. Men jag har fan inte stl 44 i byxor som Kapp Ahl påstår. Jag och J var en snabbis i Huddinge i dag och skulle köpa snygg stövlar till henne (vilket vi gjorde) och jag skulle få mig ett par svarta jeans tights. Jag var inne på HM, Lindex och Kapp Ahl. HM hade inga med resår vilket är ett måste för mig just nu, Lindex hade bara byxor med massa jox på (lappar och annat skit) och Kapp Ahl hade vanliga svarta. Men fan i helvete att jag shoppar från en affär som bestämt hävdar att jag har stl 44:a. Inge ont om just den storleken, men försök inte inbilla mig att jag är en 44:a för det är jag fan inte, iallafall om man kollar i mina andra kläder. Lite synd då de hade 25% på alla byxor, men det får vara...

På onsdag när inredarna kommer så ska jag och P till stan och då ska vi komma hem med ett par svarta jeanstights åt mig. Jag köpte tröjan i "veckans outfit", fast en brun. ska nog köpa en dimrosa också. De var sköna, billiga och riktigt snygga för det priset.

Har ni sett Big Fish som går i kväll på SVT, om inte och om ni missade den så missade ni en underbart härlig film och då borde ni hyra den, ladda ner den eller hur ni nu får tag i era filmer.

Kör på lite billigare kläder i dag, här kommer veckans öneksoutfit från HM och Ellos....


Beige anorak från Ellos.


Dimrosa tröja/tunika från HM.


Svarta jeansleggings från HM.


Halsduk från Ellos.


Rosa Converse.

Tunikan/tröjan ska jag nog köpa i dag, 149 kr på HM gör att jag kan köpa två kanske. Passar min "post pregnancy" mage. Och ett par svarta jeansleggings likaså, 199 kr även de från HM.

Jag var beredd på att amningen inte skulle funka, men nu när jag sitter här med en baby på drygt en vecka och det går åt hevete är det väldigt svårt att sätta sig in i att jag innan N föddes hade bestämt att jag inte skulle vara hysterisk gällande amningen. Funkade det så gjorde det.

J ville inte alls ta bröstet, hon knept ihop munnen så där var det uppenbart att flaska var det enda som skulle funka. N var däremot glupsk som en liten hajunge och slukade båda mina bröstvårtor redan vid förlossningen, dock föddes han med aningens lågt blodsockr och vi fick tillmata honom. Så länge vi använde kopp sög han gärna på mina bröst och tog det han fick, men när man börjar upp i 100 ml per måltid är det alldeles för tidskrävande att ge på kopp så då började vi med flaskaoch ibörjan ammade han och tog flaskan men nu har han kategoriskt vägrat att ta bröstet. Och det är så djävla jobbigt på ren svenska, jag blir så ledsen och olycklig och känner mig så djävla värdelös. Jag hatar att det blivit så här igen. Jag pngrar att jag inte istället gjorde som jag hade tänkt från början, dvs inte ens försöka amma. För att slippa känslan av misslyckande. Och det känns ju int ebättre av att han är så förbannat hård i magen och får kämpa så mycket för att kunna bajsa. Hade jag kunnat amma hade det förmodligen inte varit ett problem.

Jag vet att han mår bra, han svälter inte, han är inte sjuk...han har det bra helt enkelt men jag känne rmig så misslyckad ändå, jag ville verkligen att det skulle funka, så mycket. Så här sitter jag, och vill bara dra något gammalt över mig.

När N föddes smsade jag så klart mina nära och kära att han var här nu och att vi alla mådde bra. Och 99% av mina nära och kära hörde omgående av sig för att gratulera. En person gjorde det dock inte. En person som jag har känt i mer än 10 år som alltid haft en speciell plats i mitt hjärta, trotts att vi kanske inte kunnat umgås på det sättet vi gjorde när han bodde i Liljeholmen och jag i Hornstull, när vi båda var singla och jag barnfri. När livet var mer en lek än allvar och det gick ut på vad som skulle ske följade fredag och lördag. Ni vet vad jag menar, när man var ung och kunde vara oansvarig.

I vilket fall, denna person har inte ringt, skickat ett sms....ingenting. Inte ett endaste litet grattis från hans håll. Jag är besviken, djävligt besviken och väldigt ledsen. Jag är absolut inte typen som tycker och tror att alla vill eller ska vilja släppa allt de har för händerna och komma rusande för att jag har fått barn, jag vet att andras barn kan känas föga intressanta och det är helt okej. Men jag tycker faktiskt ett sms och ett grattis är på sin plats om det är någon man har känt så länge som vi har. Var bara tvugen att få ur mig det!

Idag har jag varit i stan med grannen, hon hittade både byxor och skor och jag kom hem tomhänt. Min FP kommer inte förrän i morgon men jag fick faktiskt inga större habegär ändå, förutom efter ett par ECCO stövlar för 1500 men jag tror två par svarta stövlar får räcka....Nu var dessa förvisso i ridstövelmodell som jag egentligen verkligen vill ha, och hade de varit mörkbruna hade jag nog övervägt det.

I morgon ska P jobba heldag (och vara ledig helt på onsdag, annars blir det halvdagar i två veckor nu) så jag och N får klara oss själva, vilket säkert kommer gå strålande, lite mindre strålande känns det att se till att J är klar för skolan och på plats 8.10. Morgondagens övriga planer är att;

- Köpa babyolja
- Köpa blöjor
- Köpa Lemolac (mot bebisars tröga magar)
- Ta en timmes promenad
- Hämta J tidigt och shoppa svarta "snyggstövlar" till henne
- Köpa svarta jeansleggings åt mig
- Eventuellt ska jag in i butiken under oss och sukta efter fantastiska vackra handstickade franska halsdukar och fundera över om 369 kr är för mycket för en halsduk eller ej.

Nu ska jag göra min kvällsprocedur och sova.

J är lite deppig i dag, en kompis skulle komma och leka och hon blev sjuk. Då bestämde vi att J och hennes pappa kunde åka och bada vilket hon älskar. Men nu har hon feber. :( Hon hade förvisso en sväng feber i går kväll men det gick över ganska snabbt, men nu har den återkommit.

Så nu ligger hon i soffan och tycker lite synd om sig själv (jag också btw) och tycker livet är riktigt tråkigt och orättvist. Jag har "mutat" henne med att vi ska hyra Alice i Underlandet och att vi ska köpa nya "snyggstövlar" till henne i morgon om hon är frisk nog att åka till Liljeholmen eller något annat köpcenter. (stövlarna skulle hon fått ändå så de är egentligen ingen riktig muta)

Är jag.

Vid 11 kom J's kompis L hit och de lekte intensivt i  tre timmar innan kompisen hämtades för att gå på kalas. Vi var själva i en timme och då fick jag för mig att baka två bullängder att ha i frysen för besök. (många besök blir det vid barnafödande) 15.00 kom P's gode vän med dina två döttrar och skulle inspektera N. Min käraste vän M och hennes man to be skulle komma 17.00 på middag och då hade jag bjudit P's vän och hans ungar att stanna kvar så vi blev 8 till middag. Vid 21.30 åkte M och A och straxt innan dess åkte de andra.

I morgon ska jag ta det lugnare, vika in gårdagens tvätt och ta en promaned om vädret tillåter. J skulle haft besök, som dessvärre drabbades av magsjuka. Nu hade J själv feber en sväng på kvällen så vi får se vad hon ska hitta på i morgon, men verkar hon må bra så blir det simhallen för hennes del i hop med sin pappa i morgon.

Roligare än så här blir det inte i dag. Tröttmössan ska sova.

Läääängtar tills på onsdag, det ska bli sååååå spännande att få ett nytt vardagsrum!

Den kommer här, lite sent, men jag har ju giltiga skäl kan jag tycka. ;)



Skinnjacka från Jofama. *ÄLSKA*



Tunika...eller är det klänning? Från Deeday.


Leggings från HM.



Stövlar från Via Vai.

Allt utom HM leggingsen kommer från Sid and Sally.

Till detta skulle jag vilja ha en snygg stor sjal/skarf eller halsduk i någon härlig röd färg. Orkade inte leta rätt på någon, men ni kan kanske se det framför er ändå.

Men ibland lyckas han helt oväntat, säkerligen oväntat från hans håll också. Han slänger ur sig något utan att egentligen tänka sig för och så blir det bara så bra...det hände här om dagen och jag kan inte låta bli att tänka på det och storle. Jag minns inte riktigt i vilket sammahang och vad vi pratade om, men helt plötsligt sa han bara; "Jag är så glad att vi är gifta, det är roligt att vara gift med dig" Och jag kan nog tänka  mig ett helt gäng roligare kvinnor än mig, vilket egentligen spelar mindre roll då huvudsaken är att jag är rätt för honom. Just att det är ROLIGT att vara gift med mig kändes väldigt bra, det innebär väl att han stannar ett tag till kanske?

I vilket fall var det i mitt tycke väldigt rart sagt och jag blev själaglad. :D

Vi har pratat om och funderat på om vi ska ha städhjälp, jag vet att det är kontroversiellt och många är emot det men helt ärligt, jag hatar att städa with a passion. Avskyr det verkligen. I onsdags förra veckan hade vi en storstädning inbokad, jag ville inte spendera mina sista dagar i graviditeten städandes, vilket jag hade gjort massor ändå i form av att röja och städa ur skåp och lådor runt i lägenheten men att dammsuga under soffan och damma lister och skura dörrkarmar var lite mer än jag klarade av. Av denna städarfarenhet har jag dragit några slutsatser;

1. När någon annan, som är proffs städar så blir det bättre, renare och håller sig bättre.

2. När man betalar för städning så är man mer benägen att hålla ordningen efteråt, och i mitt fall är det nog för att man just betalar för den. Jag blir lite snål och vill att det ska synas att det är rent längre än bara de två dagar som det annars tar innan vårat hem ser ut som ett slagfält.

3. Det är ofantligt skönt att slippa städa själv.

Jag tycker det är synd att det där med städhjälp är så laddat, för mig är det en tjänst att köpa precis som att klippa håret, få massage, lämna kläder på kemtvätt ect. I ärlighetens namn är jag YTTERST tacksam de som faktiskt arbetar med det och tycker de är fantastiska. Jag tycker att hela pigdebatten blir lite larvig då ingen ifrågasätter en rörmokare eller en elektikers arbete. Men just städning, varför är det så laddat?

I vilket fall funderar vi på att ha städning varannan vecka och jag hade velat boka in en städning nästa torsdag igen men jag vet ju inte riktigt hur det ser ut här hemma efter inredningsinspelningen på onsdagen, kanske står en soffa, soffbord, en tv bänk och en sittpuff i hallen, då är det liksom ingen större ide´att boka städning. Så jag får snällt vänta.

J sitter med N i soffan och myser, de är väldigt söta. Hon ser på barnprogram och han sover gott. Jag har tur som har så underbara och söta ungar. :D

I SVD i dag står det om en SD kommunalpolitiker i i Gällivare som avsagt sig sitt uppdrag efter att ha läst SDs partiprogram. Jag har nog alltid varit av åsikten att det är bra att läsa igenom det man säger sig stå för INNAN man väljer att vara med, vad det nu än kan gälla. Det gör ju inte att SD känns mer som ett seriöst parti när deras anhängare inte ens läst igenom vad de står för. Orsaken till hans avhopp var att "tyvärr kan jag göra mina väljare besvikna, jag kan inte ställa upp, invandrarna ä rmina vänner". Personligen kan jag tycka att man kan ana deras invarndarinställning i namnet Sverige Demokraterna men någon annan är kanske av en annan åsikt. (han var uppenbarligen det)

Skönt att läsa dock, att detta stolpskott ändå hade såpass mycket hjärna att han faktiskt valde att hoppa av istället för att se det som ett sätt att göra politisk karriär på.

Någon som vet hur länge svullnaden efter ett snitt håller i sig? Att det är längre än en vecka fattar jag ju, men hur länge? Jag hade sett fram emot att gå i vanliga jeans, men nej, inte då. :(

Dagens bästa var när Marina (produktionsledare) från Titan television ringde och ville diskutera onsdagens inspelning i våran lägenhet. Jag kan inte nog understryka hur oerhört spänd jag är. Från att ha trott att de piffar med gardiner, kuddar och plantor har jag insett att de faktiskt i princip gör om allt. De ska byta ut möbler liksom...så djävla coolt. Det enda vi bett om att få ha kvar vår stora tavla av NYC samt den nya slitna byrån från bortskankes.se. Och att färger som orange, gult, brunt och annat som kan liknas med 50 och 60 tal inte kommer innanför dörren till vår lägenhet.

Och det var väldig tur att hon gjorde det då jag precis innan fått jordens tok gråt attack mitt i Liljeholmens C  när jag inser att min ammning går åt helvete igen. Från att ha tagit bröstet och faktiskt sugit och gett mig en viss mjölkproduktion totalratar han mina tuttar och jag blir så enormt ledsen. Dt kändes så bra att kunna amma, iallafall lite, och nu när jag märker att det inte går vill jag bara lägga mig under en soffa och låta tårarna spruta. Detta gjorde jag också, fast i Liljeholmens C, och jag låg inte under någon soffa.

Så nu står jag i läget där jag faktiskt har bröstmjölk, en unge som vägrar amma och enbart vill ta flaskan och jag v et inte hur jag ska göra. ringa ammningscentrum på SÖS och kämpa som sist, vända ut och in på mig själv och eventuellt gråta en skvätt vid varje misslyckat försök eller bara lägga ner och gråta en skvätt en gång och sedan lämna det bakom mig men då med vetskapen att jag gav upp när det kanske hade gått med lite mer ansträgning från mitt håll. Det är lite som att välja mellan pest och kolera. :( Jag vill gärna iallafall delamma, men jag vill inte gråta misslyckande tårar när det inte funkar och det kommer jag göra. Det vet jag.

Föresten ska han heta Noah Milo Gunnar Hedlund Vardiero, det är bestämt i dag. Tillalsnamn blir Noah, även om jag gillar Milo så känns han inte som en Milo, utan som en Noah. So Noah it is!

Så hette det program jag och min man fastnade framför i gårkväll, som nyblivna bebisföräldrar borde vi så klart ha sovit vid den tiden redan men jag bara måste se ett program med det namnet. Vi hade ingen aning om vad som kunde ingår i ett program som kallas "Den perfekta vaginan" men satt som fågelholkar i 1 timmes tid.

Visste ni att kvinnor opererar sina musar för att få dem perfekta? Att de faktiskt skär bort delar av de inre blygläpparna och fettsuger venusberget för att få musen snygg? Att Brazilian Wax är för amatörer, nu ska hela fittan skulperas om till perfektion. Och detta gör även 16 åringar! :O What the fuck? Vad fan är problemet i samhället om en 16 årig tjej känner att hon måste styra om sig mellan benen?  Hur har hon kommit till den slutsatsen att hon är så ful där att hon måste ta till en skalpell? Och utföra en operation som förvrigt kan ta upp till 3 månader att läka?

Jag kan förstå problemet med om de inre blygläpparna hänger utanför de yttre rent paktiskt, att det kan skava när man cyklar, när man rider och kanske när man går kort och gott. Men att börja skära där för att bli snygg? Det är upprörande. Skulle J vilja det när hon är 16 skulle jag nog bryta i hop och känna mig fullkommligt misslyckad som mamma, fakiskt.

Finns det något en kvinna inte kan ha komplex för? *suckar*

Har jag vandrat i dag, efter en eftercheck av lillebror på BB så blev jag sugen på att promenera lite i Drakenberg där jag växte upp och visa J Drakenbergsparken som jag lekte så mycket i som liten. Märkligt hur stort jag tyckte det var då och hur liten jag såg den som nu. Sedan har den förfallit en del tycker jag, är inte alls så där väl omhändertagen som den var när jag var barn. Då fanns det massa buskar där man kunde "bygga bon och kojor i", buskarna är jämnade vid marken och det är slut på kojbyggande. :/ Drakenberg kändes också mycket sunkigare nu än när jag växte upp också.

Bilder på syskonparet!

Min bästa vän ska gifta sig! Jag är så glad för hennes skull! :D :D :D

Kärleken är underbar!

...och väldigt high maintence. Redan från start. Lillebror är hennes raka motsats, han är så ofantligt nöjd med att bara få mat, lite tutte, får bajsa (och det gör han massor), får sova när han vill och hur ofta han vill och i det stora hela bara existera. Han var en vilde i magen men utanför är han än så länge cool och lugn som en filbunke. Han har sovit alla nätter hittills och jag har fått väcka honom för att ge honom mat. I princip. I natt var han förvisso vaken en stund, men utan att skrika utan han låg och gurglade som ett praktexemplar. Men jag vet att han inte är en vecka ens, mycket kan hända.

J är så klart VÄRLDENS mest stolta syster, jag är dock lite ledsen över att hon inte vill vara hemma från skolan alls. I dag var det självklart att hon skulle gå för det var fotografering, men jag trodde hon skulle bli själaglad över att få vara hemma i morgon, torsdag och på fredag. Så verkar fallet inte vara. Men nu har hon inget val. hon får vara hemma ändå. Hon pysslar om honom, lånar ut sina gosedjur och sin snutte och är en jättebra storasysyster. I natt när jag gick på toa så sa hon att hon skulle passa honom tills jag kom tillbaka, så där halvgrötigt i sömnen.

Jag mår rätt bra, var på en 30 min lång promenad i dag vilket jag tycker är ganska duktigt med tanke på att jag snittades i fredags. Jag har inte speciellt ont om det inte är att jag måste resa mig från ryggläge till sittande och sedan till stående. Dammsuga märkte jag tidigare i dag inte var enn höjdare och jag ängtar efter att få bada. men förutom det så känner jag mig rätt bra. MEN jag skulle aldrig rekomendera ett snitt om det inte var/är ett måste. Det 1½ dygnet efter snittet vill jag inte uppleva igen. Jag mådde verkligen as och de två svimmningarna i lördags var toppen på isberget vilket i sin tur ledde till att jag fick bråka för att få ta en dusch i fred på söndagsmorgonen för min man var så orolig för mig.

Jag vet inte om ni minns att jag anmälde oss till en styling via Förkväll på tv 4 och i går var Tom Bertling här och tittade, mätte, frågade och fixade och trixade. På onsdag nästa vecka ska de styla vårat vardagsrum. Gissa om det ska bli spännande? :D Han var för övrigt väldigt trevlig och vi satt och drack kaffe, snackade politik och SDs inträde i riksdagen med svärmor och förvånades över att man orkar ta emot en inredare så kort efter en förlossning. (eh?, självklart orkar man det)

Vi har ännu inte valt namn, ingen av de namnen vi snackade om innan känns rätt för lillfisen. Han är absolut ingen Milo Matteo, det är helt klart. Vi håller på att smakar på ett nytt namn nu men jag väntar att delge er det namnet tills det är bestämt. :P

Jag vet inte om ni minns hur jag kände viss oro att få en son, för att jag var så van vid en flicka och att jag alltid sett mig som en flickmamma. Jag kan int enog understryka hur larvigt det var av mig, jag är, utan att överdriva, fullkommligt kär i min son och kan spendera timmar (ja, faktiskt) att bara titta på honom, typ knarka honom. Exakt som det var med J. Könet spelar verkligen ingen som helst roll.

Nu ska jag krypa ner i sängen hos min sjuke man, snacka om typiskt, här är jag nyförlöst med snitt och han ser till att få en fet djävla förkylning och ligger nu däckad i i sängen med bebisförbud...(det ska alltid vara mest synd om männen)

...trotts att jag lever i denna rosa bubbla med min fantastiske söta och underbara lillprins.

I går satt vi i "lunchrummet" på avdelning 73 och tittade lite på valvakan och illamåendet som resultatet gav mig är 100 gånger värre än det illamående jag upplevde på operationsbordet då jag snabbt råkade se insidan av min mage i lamporna ovanför. Jag skäms fan för att vara svensk och född och uppväxt i detta djävla land.( det är en djävla tur att jag kan stotsera med att vara halvfinne och halvspagge) Omkring mig satt en familj från vad jag tror var Somalia och jag kände fan inte att jag kunde se dem i ögonen. Och precis lika mycket som jag misstänker var och varannan svennebanan att vara smygrasist ochr har röstat på SD så kände jag att de säkert gjorde detsamma angående mig. FY FAN säger jag bara! Jag kan inte riktigt få fram orden, så djävla besviken är jag på alla djävla idioter i detta skitland.

Jag slutade bry mig om vilket block som skulle vinna rätt länge sedan, det viktigaste var att SD skulle hållas utanför riksdagen. Men vi ser ju sjävla hur djävla uruselt det gick.

FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK

I dag vid 14.30 var vi hemma igen och det är oändligt skönt. Sjukhus är inte min grej, eller det är väl ingens grej egentligen, men jag var ju redan innan fredagen dödligt trött och less på SÖS.

Jag orkar just nu inte skriva jättemycket, jag är så klart ganska trött även om tröttmössan sover väldigt bra och äter som han ska. Men kroppsomställningen är stor och ett snitt är inte att leka med. Skulle aldrig gör aom det om jag inte var absolut tvugen, vilket jag aldrig kommer bli då två barn räcker utmärkt för oss.

Men jag var livrädd precis innan, skräckslagen under tiden och helt utmattad efteråt. På lördagen svimmade jag till råga på allt två gånger och det är dubbelt så mycket som jag svimmat i hela mitt liv innan, så att göra det två gånger på en och samma dag är lite mer än jag klarar av.

Jag skriver mer i morgon, nu vill jag gosa med älsklingen. :D