annathesun

...och väldigt high maintence. Redan från start. Lillebror är hennes raka motsats, han är så ofantligt nöjd med att bara få mat, lite tutte, får bajsa (och det gör han massor), får sova när han vill och hur ofta han vill och i det stora hela bara existera. Han var en vilde i magen men utanför är han än så länge cool och lugn som en filbunke. Han har sovit alla nätter hittills och jag har fått väcka honom för att ge honom mat. I princip. I natt var han förvisso vaken en stund, men utan att skrika utan han låg och gurglade som ett praktexemplar. Men jag vet att han inte är en vecka ens, mycket kan hända.

J är så klart VÄRLDENS mest stolta syster, jag är dock lite ledsen över att hon inte vill vara hemma från skolan alls. I dag var det självklart att hon skulle gå för det var fotografering, men jag trodde hon skulle bli själaglad över att få vara hemma i morgon, torsdag och på fredag. Så verkar fallet inte vara. Men nu har hon inget val. hon får vara hemma ändå. Hon pysslar om honom, lånar ut sina gosedjur och sin snutte och är en jättebra storasysyster. I natt när jag gick på toa så sa hon att hon skulle passa honom tills jag kom tillbaka, så där halvgrötigt i sömnen.

Jag mår rätt bra, var på en 30 min lång promenad i dag vilket jag tycker är ganska duktigt med tanke på att jag snittades i fredags. Jag har inte speciellt ont om det inte är att jag måste resa mig från ryggläge till sittande och sedan till stående. Dammsuga märkte jag tidigare i dag inte var enn höjdare och jag ängtar efter att få bada. men förutom det så känner jag mig rätt bra. MEN jag skulle aldrig rekomendera ett snitt om det inte var/är ett måste. Det 1½ dygnet efter snittet vill jag inte uppleva igen. Jag mådde verkligen as och de två svimmningarna i lördags var toppen på isberget vilket i sin tur ledde till att jag fick bråka för att få ta en dusch i fred på söndagsmorgonen för min man var så orolig för mig.

Jag vet inte om ni minns att jag anmälde oss till en styling via Förkväll på tv 4 och i går var Tom Bertling här och tittade, mätte, frågade och fixade och trixade. På onsdag nästa vecka ska de styla vårat vardagsrum. Gissa om det ska bli spännande? :D Han var för övrigt väldigt trevlig och vi satt och drack kaffe, snackade politik och SDs inträde i riksdagen med svärmor och förvånades över att man orkar ta emot en inredare så kort efter en förlossning. (eh?, självklart orkar man det)

Vi har ännu inte valt namn, ingen av de namnen vi snackade om innan känns rätt för lillfisen. Han är absolut ingen Milo Matteo, det är helt klart. Vi håller på att smakar på ett nytt namn nu men jag väntar att delge er det namnet tills det är bestämt. :P

Jag vet inte om ni minns hur jag kände viss oro att få en son, för att jag var så van vid en flicka och att jag alltid sett mig som en flickmamma. Jag kan int enog understryka hur larvigt det var av mig, jag är, utan att överdriva, fullkommligt kär i min son och kan spendera timmar (ja, faktiskt) att bara titta på honom, typ knarka honom. Exakt som det var med J. Könet spelar verkligen ingen som helst roll.

Nu ska jag krypa ner i sängen hos min sjuke man, snacka om typiskt, här är jag nyförlöst med snitt och han ser till att få en fet djävla förkylning och ligger nu däckad i i sängen med bebisförbud...(det ska alltid vara mest synd om männen)