Amning igen
J ville inte alls ta bröstet, hon knept ihop munnen så där var det uppenbart att flaska var det enda som skulle funka. N var däremot glupsk som en liten hajunge och slukade båda mina bröstvårtor redan vid förlossningen, dock föddes han med aningens lågt blodsockr och vi fick tillmata honom. Så länge vi använde kopp sög han gärna på mina bröst och tog det han fick, men när man börjar upp i 100 ml per måltid är det alldeles för tidskrävande att ge på kopp så då började vi med flaskaoch ibörjan ammade han och tog flaskan men nu har han kategoriskt vägrat att ta bröstet. Och det är så djävla jobbigt på ren svenska, jag blir så ledsen och olycklig och känner mig så djävla värdelös. Jag hatar att det blivit så här igen. Jag pngrar att jag inte istället gjorde som jag hade tänkt från början, dvs inte ens försöka amma. För att slippa känslan av misslyckande. Och det känns ju int ebättre av att han är så förbannat hård i magen och får kämpa så mycket för att kunna bajsa. Hade jag kunnat amma hade det förmodligen inte varit ett problem.
Jag vet att han mår bra, han svälter inte, han är inte sjuk...han har det bra helt enkelt men jag känne rmig så misslyckad ändå, jag ville verkligen att det skulle funka, så mycket. Så här sitter jag, och vill bara dra något gammalt över mig.
Det är något som inte ens går att förklara, den där känslan av misslyckande då det inte går att amma.
Det är fruktansvärt jobbigt och jag har tyvärr inga tröstande ord att komma med mer än att jag vet hur ledsamt det är.
Kram
Det är som att jag lägger hela djävla föräldrarskapet i ammningen, att jag är en pissmamma för att den går åt helvete. Rent intelektuellt ve jag ju att det inte är så, att det här handlar om några månader an N's liv oh föräldrarskap är bra mycket mer än ammning. Men ändå sitter jag här med tårar i ögonen. :( Det skulle vara skönt om det känslomässiga inte tog så stor plats som det gör för mig i deta här fallet. Sedan är det så klart mycket känslor från J's första tid och det misslyckandet som också dyker upp. Samt att man är så sjukt djävla känslig efter en förlossning.
