10 år
I 10 år har jag och P hängt i hop nu, eller iallafall nästan. Den 11e september träffades vi första gången och den 17e blev vi ett par. Och utan direkta kriser (förutom mina som dock mest haft med mig att göra och inte med honom), inga uppslitande gräl, inga "uppehåll" och annat trams. Men i och med tat jag räknar med att vi är nyblivna föräldrar den 17e september så känns det som att det är bättre att ta ut firandet i förskott, och om vi har möjlighet att fira den 17e också så får vi ju fira två gånger och det gör ju inget. :D
Det var lite kul när vi träffades, för jag var vansinnigt less på killar i största allmänhet och hade precis sagt till min bästa vän M att jag skulle vara singel och stå totalt utanför datingvärlden i minst 3 månader. Och efter det tog det ungefär 3 dagar innan jag sprang på P. Med andra ord höll det inte så länge. Men hur svårt var det inte att motstå honom, han var lång (193 cm) och jag har alltid haft en grej för långa män, han var rolig och väldigt trevlig, väldigt glad utan att vara hurtig och så var han smart. Jag hade träffat så mycket korkade killar då så det var väldigt uppfriskande. På en gång kände jag att det fanns ett intresse från mitt håll även om jag inte riktigt kunde avgöra om det var av kärleksintresse eller om det var vänskapsintresse, men när vi skiljdes åt den kvällen vi träffades så smsade jag M som satt i samma taxi till Rönninge som honom och bad honom fixa hans nummer. Vilket hon gjorde. Jag ringde nog följande dag och på onsdagen efter gick vi och såg "Mission Impossible 2". Jag var supernervös och insåg då att jag var kärleksintresserad.
Följande lördag var jag ute med M (tror jag) och jag ringde honom, och då han var en partyprisse på den tiden var han också det och vi möttes upp på vad då hette Paladium. I vilket fall var det efterfest i Rönninge (och jag bodde på Södermalm då så det var inte direkt nästgårds om man säger så), efter "festen" gick vi hem till honom, och inte helt oväntat blev jag kvar där. På natten när vi kom hem dansade vi till Take on me och såg på lerskytte på OS och förfasades åt att det var världens töntigaste sport.
Den största utmaningen vi haft i vår relation var de första 4 månaderna då vi delade en 90 cm bred säng. Sedan sa jag att en ny var tvugen att införskaffas om jag skulle fortsätta vara en del i hans liv. Det var liksom inte möjligt att två personer i vår storlek delade en så liten säng.
I går åkte vi inte till stan vid 16.30, promenerade från T centralen till Södermalm (yes I did, trotts att jag är på fetsmällen i v 37) hämtade biobiljetterna, gick i väg och käkade jättegott lamm med chevre och vitlökscreme, delade på en Key West Lime pie och gick sedan vidare till en pub där P drack en god ök och jag någon fruktig citrusdrink (alkoholfri så klart). Efter det såg vi SALT och den var helt okej, rätt bra till och med. Angelina gjorde tydligen sina egna stunts och hatten av för det, helt klart men hon är lite väl mager i mitt tycke. Klockan 23.30 var vi hemma och jag var tröttast i heeeela världen!
I dag vet jag inte vad jag ska göra P åkte precis i väg och ska gå på Kolmården med J och sin kompis samt hans dotter. Ta detlungt sa han innan han gick....Hur gör man då?
Det var lite kul när vi träffades, för jag var vansinnigt less på killar i största allmänhet och hade precis sagt till min bästa vän M att jag skulle vara singel och stå totalt utanför datingvärlden i minst 3 månader. Och efter det tog det ungefär 3 dagar innan jag sprang på P. Med andra ord höll det inte så länge. Men hur svårt var det inte att motstå honom, han var lång (193 cm) och jag har alltid haft en grej för långa män, han var rolig och väldigt trevlig, väldigt glad utan att vara hurtig och så var han smart. Jag hade träffat så mycket korkade killar då så det var väldigt uppfriskande. På en gång kände jag att det fanns ett intresse från mitt håll även om jag inte riktigt kunde avgöra om det var av kärleksintresse eller om det var vänskapsintresse, men när vi skiljdes åt den kvällen vi träffades så smsade jag M som satt i samma taxi till Rönninge som honom och bad honom fixa hans nummer. Vilket hon gjorde. Jag ringde nog följande dag och på onsdagen efter gick vi och såg "Mission Impossible 2". Jag var supernervös och insåg då att jag var kärleksintresserad.
Följande lördag var jag ute med M (tror jag) och jag ringde honom, och då han var en partyprisse på den tiden var han också det och vi möttes upp på vad då hette Paladium. I vilket fall var det efterfest i Rönninge (och jag bodde på Södermalm då så det var inte direkt nästgårds om man säger så), efter "festen" gick vi hem till honom, och inte helt oväntat blev jag kvar där. På natten när vi kom hem dansade vi till Take on me och såg på lerskytte på OS och förfasades åt att det var världens töntigaste sport.
Den största utmaningen vi haft i vår relation var de första 4 månaderna då vi delade en 90 cm bred säng. Sedan sa jag att en ny var tvugen att införskaffas om jag skulle fortsätta vara en del i hans liv. Det var liksom inte möjligt att två personer i vår storlek delade en så liten säng.
I går åkte vi inte till stan vid 16.30, promenerade från T centralen till Södermalm (yes I did, trotts att jag är på fetsmällen i v 37) hämtade biobiljetterna, gick i väg och käkade jättegott lamm med chevre och vitlökscreme, delade på en Key West Lime pie och gick sedan vidare till en pub där P drack en god ök och jag någon fruktig citrusdrink (alkoholfri så klart). Efter det såg vi SALT och den var helt okej, rätt bra till och med. Angelina gjorde tydligen sina egna stunts och hatten av för det, helt klart men hon är lite väl mager i mitt tycke. Klockan 23.30 var vi hemma och jag var tröttast i heeeela världen!
I dag vet jag inte vad jag ska göra P åkte precis i väg och ska gå på Kolmården med J och sin kompis samt hans dotter. Ta detlungt sa han innan han gick....Hur gör man då?
Kommentarer
Trackback
