Jo, men en sak, som jag titulerar "Förra veckans roligaste"....
Det här med ålder är ju känsligt, tydligen, jag vet att jag fyller 35 om ett par veckor och än så länge är det kul att fylla år för då får man presenter och det tycker jag om att få. :D Men min mentala ålder ligger förmodligen lite under 35 som jag inser är "den yngre medelåldern"...jag tycker ju nämligen att jag är så djävla ungdomlig i mina för korta kjolar och höga stövlar att jag inte alls har hamnat just i den "yngre medelåldern ännu".
Innan valet och under själva valspurten insåg jag att SD skulle träda in i Riksdagen (jag hoppades in i det sista att det inte skulle ske, men mitt intellekt sa till mig att den skulle det) och istället för att sitta som den "svennebanan" jag är och bara klaga beslutade jag mig faktiskt för att jag skulle engagera mig politiskt. Min man har i många år sagt att jag ska bli politiker, vilket jag har avfärdat rätt fett i alla år, men nu känner jag faktiskt att måttet är rågat i detta djävla land. Nu måste vi normalintelligenta människor ta över från bondläpparna med udda åsikter och det gör man inte sittandes på sofflocket, pillandes i naveln och allmänt klagandes.
Så jag beslutade mig att anmäla mig till KD's Ungdomsförbund. Ser ni där problematiken? Jag är, hur gärna jag än önskar det, ingen ungdom. Men det slog mig inte riktigt, förutom en flyktig tanke på virvlade förbi, som jag sedan beslutade mig att skita i.
Sagt och gjort, i veckan träffade jag en ordförrartyp för en sektion av KDs ungdomsförbund och vi satt och pratade en hel del om politik, varför jag ville engagera mig och lite allmänt om allt möjligt. Helt plötsligt ser jag att han ser betdyligt yngre ut än mig och jag frågar lite lätt vart åldersgränsen går....och den går vid 32.
Ja, så kan det går när man inte vill inse sina begränsningar. Men han skulle ge mitt nummer till en sektionsledare i partiet istället. Så hon ska förhoppningsvis ringa upp mig.
Så....akta er! Jag ska bli politiker! ;) (oavlönad sådan, men vi är inte petiga)
Innan valet och under själva valspurten insåg jag att SD skulle träda in i Riksdagen (jag hoppades in i det sista att det inte skulle ske, men mitt intellekt sa till mig att den skulle det) och istället för att sitta som den "svennebanan" jag är och bara klaga beslutade jag mig faktiskt för att jag skulle engagera mig politiskt. Min man har i många år sagt att jag ska bli politiker, vilket jag har avfärdat rätt fett i alla år, men nu känner jag faktiskt att måttet är rågat i detta djävla land. Nu måste vi normalintelligenta människor ta över från bondläpparna med udda åsikter och det gör man inte sittandes på sofflocket, pillandes i naveln och allmänt klagandes.
Så jag beslutade mig att anmäla mig till KD's Ungdomsförbund. Ser ni där problematiken? Jag är, hur gärna jag än önskar det, ingen ungdom. Men det slog mig inte riktigt, förutom en flyktig tanke på virvlade förbi, som jag sedan beslutade mig att skita i.
Sagt och gjort, i veckan träffade jag en ordförrartyp för en sektion av KDs ungdomsförbund och vi satt och pratade en hel del om politik, varför jag ville engagera mig och lite allmänt om allt möjligt. Helt plötsligt ser jag att han ser betdyligt yngre ut än mig och jag frågar lite lätt vart åldersgränsen går....och den går vid 32.
Ja, så kan det går när man inte vill inse sina begränsningar. Men han skulle ge mitt nummer till en sektionsledare i partiet istället. Så hon ska förhoppningsvis ringa upp mig.
Så....akta er! Jag ska bli politiker! ;) (oavlönad sådan, men vi är inte petiga)
Kommentarer
Trackback
