annathesun

Jag har en gammal barndomsvän som har en dotter i J's ålder. För ca 1½ år sedan fick de diagnosen leukumi. Hon har alltså cancer. :( Under denna tid har det emellanåt pendlat mellan liv och död, även om hon faktiskt just nu verkar må bra och de har inte varit inlagda sedan i januari. *glad* Om ytterligare 1 till 1½ år får vi veta om hon är frisk eller ej, så det är en lång väntan med läkartider, cellgifter, steroider och allt vad det är. Så klart har detta varit fantastiskt jobbigt för dem, och att de tillråga på allt inte bor i Sverige underlättar inte när det kommer till hjälp från nära och kära. Jag vet att hans  föräldrar i perioder varit där rätt länge för att ta hand om lillebror när sjukhusvistelserna blivit långdragna men i överlag har de "klarat sig själva".

Och nu utreds sonen på snart 3 år för autism, som om de inte fått nog på sitt bord. Vad är oddsen liksom?

Jag är ledsen, men jag ser ingen Gud i vår värld när små barn får cancer och andra sjukdommar av den kalibern. Att vi människor själva ställer till krig och annat elände är jag med på, men små barn ska inte bli döds sjuka.