Två saker jag funderar mycket på nu....
1. Förlossning
2. Amning
Förlossningen med J tog 21 timmar, eller vi var på förlossningen i 21 timmar. Vattnet hade gått och var brunfärgat så de ville ha in mig på en gång, men jag hade inga värkar direkt men när jag kom in ville de så klart inte släppa hem mig. De gav mig värkstimmulerande dropp och även om jag hade värkar till slut hade jag inga krystvärkar och när jag var redo att slänga in handuken för att jag var fullkomligt slut pga feber bland annat säger de att jag är öppen 10 cm och det är bara att krysta. Förutom att jag hade elle rkända inga krystvärkar. Så med andra ord jag fick trycka ut J på egen maskin. Inte alls kul. Dock tog själva utdrivningsskedet inte mer än 11 minuter och jag fick inga bristningar eller sprickor eller någonting, men hela förlossningen, när jag tänker tillbaka på den känns som en trip fram och tillbaka till helvetet. Med andra ord, jag börjar bli rädd...och inte fan blev det bättre sedan i går och jättebaby där inne i magen. :(
Gällande amningen är det också en känslig fråga för mig, jag försökte ammam J men mjölken kom aldrig i gång och efter en månads pumpande, gråt och tandagnisslan gav jag upp. Den där månaden förstörde väldigt mycket för mig och min anknytning (tror jag) för jag grät i princip i en månad över hur djävla misslyckad jag var som inte kunde amma. så nu känner jag någon typ av amningsfobi tror jag, jag får bara känslan av att inte en vilja prova. För om jag provar så slipper jag konfronteras med att jag kanske inte kan. Fånigt, jag vet....men så känner jag. Jag komme rnog prova, speciellt om det är så att mjölken rinner på hur enkelt som helst men aldrig att jag slår knut på mig för att amma om det inte funkar smidigt. Jag vill inte gråta i en månad.
"Tunga" ämnen så här på morgonkvisten.....
2. Amning
Förlossningen med J tog 21 timmar, eller vi var på förlossningen i 21 timmar. Vattnet hade gått och var brunfärgat så de ville ha in mig på en gång, men jag hade inga värkar direkt men när jag kom in ville de så klart inte släppa hem mig. De gav mig värkstimmulerande dropp och även om jag hade värkar till slut hade jag inga krystvärkar och när jag var redo att slänga in handuken för att jag var fullkomligt slut pga feber bland annat säger de att jag är öppen 10 cm och det är bara att krysta. Förutom att jag hade elle rkända inga krystvärkar. Så med andra ord jag fick trycka ut J på egen maskin. Inte alls kul. Dock tog själva utdrivningsskedet inte mer än 11 minuter och jag fick inga bristningar eller sprickor eller någonting, men hela förlossningen, när jag tänker tillbaka på den känns som en trip fram och tillbaka till helvetet. Med andra ord, jag börjar bli rädd...och inte fan blev det bättre sedan i går och jättebaby där inne i magen. :(
Gällande amningen är det också en känslig fråga för mig, jag försökte ammam J men mjölken kom aldrig i gång och efter en månads pumpande, gråt och tandagnisslan gav jag upp. Den där månaden förstörde väldigt mycket för mig och min anknytning (tror jag) för jag grät i princip i en månad över hur djävla misslyckad jag var som inte kunde amma. så nu känner jag någon typ av amningsfobi tror jag, jag får bara känslan av att inte en vilja prova. För om jag provar så slipper jag konfronteras med att jag kanske inte kan. Fånigt, jag vet....men så känner jag. Jag komme rnog prova, speciellt om det är så att mjölken rinner på hur enkelt som helst men aldrig att jag slår knut på mig för att amma om det inte funkar smidigt. Jag vill inte gråta i en månad.
"Tunga" ämnen så här på morgonkvisten.....
Kommentarer
Postat av: Grannen
Du är inte sämre morsa om du inte ammar, bebisen klarar sig galant på ersättning och du ska inte lyssna på alla påträngande barnmorskor som bara vill att alla ska amma, vare sig det funkar eller inte. Du kan ju ge det ett försök och funkar det inte så funkar det inte. Och detta kommer från en ammande mamma...=)
Trackback
