MammaMammaMammaMammaMammaMamma
JAG KVÄVS! Jag tror jag tappar mitt förstånd snart om jag inte får vara i fred ett tag. Jag håller på att ätas upp inifrån just nu känns det som om. Jag kan liksom inte ta ett steg utan att J är i precis bakom och pockar på min uppmärksamhet, hon vill att jag ska vara med henne konstant, när hon går på toa, när hon duschar, när hon fångar grodor, när hon leker i sin koja. Jag blir GAAAAALEN! Jag tror att det delvis är för att hon fattar att saker och ting kommer att förändras inom kort och jag har all respekt och förståelse för det, men får jag inte andrum snart så dör delar av min inombords. Typ syrebrist och delar av min människokropp kommer sluta fungera. Typ hjärnan...eller ännu värre hjärtat. Så om J ens yppar ordet mamma igen på ett tag kommer jag nog krypa ur mitt skinn.... (En gång för väldigt länge sedan arbetade jag som personlig ass, killen jag hälpte hade en tjej som hette samma som mig och såldese, för att förenkla situationen kallade han mig Sirpa. I dagens läge skulle jag behöva ett annat namn att kompletera med känner jag.)
Den senaste månaden har jag kanske varit ensam 2-3 timmar allt som allt. Som jag skrev innan får jag inte ens sova i fred för J vägrade först sova i sin säng på Kreta, när jag var på Värmdö deöade vi säng och nu igen delar vi säng då hon inte vågar sova i gästrummet. (gästrummet ligger förövrigt vägg i vägg med det stora sovrummet där jag och P skulle sova. Nu sover J alltså i stora sovrummet me dmig och P sover i gästrummet. Tur att jag redan ÄR gravid, annars skulle det aldrig bli syskon av här.
På FL i går fanns en tråd där en kvinna undrade om man kan älska sina barn olika mycket, hon var säker att hon älskade sina mer, för att hon ALLTID ville vara med dem. Som om det var måttstocken för kärlek? Så är det kanske så för vissa, men för mig är det nog tvärt om, jag älskar min man och min dotter mest överallt men jag vill också ge dem friheten att upptäcka andra saker, andra människor och andra situationer som inte innebär att jag är en del av det. Och sedan när vi ses igen är det så mycket roligare, mysigare och härligare att träffas. Sedan finns det säkert dem som älskar sina barn mer än andra, men jag tror inte det hänger i hop med hur ofta och mycket man vill umgås med sina barn/sin man.
Vad tror du?
Den senaste månaden har jag kanske varit ensam 2-3 timmar allt som allt. Som jag skrev innan får jag inte ens sova i fred för J vägrade först sova i sin säng på Kreta, när jag var på Värmdö deöade vi säng och nu igen delar vi säng då hon inte vågar sova i gästrummet. (gästrummet ligger förövrigt vägg i vägg med det stora sovrummet där jag och P skulle sova. Nu sover J alltså i stora sovrummet me dmig och P sover i gästrummet. Tur att jag redan ÄR gravid, annars skulle det aldrig bli syskon av här.
På FL i går fanns en tråd där en kvinna undrade om man kan älska sina barn olika mycket, hon var säker att hon älskade sina mer, för att hon ALLTID ville vara med dem. Som om det var måttstocken för kärlek? Så är det kanske så för vissa, men för mig är det nog tvärt om, jag älskar min man och min dotter mest överallt men jag vill också ge dem friheten att upptäcka andra saker, andra människor och andra situationer som inte innebär att jag är en del av det. Och sedan när vi ses igen är det så mycket roligare, mysigare och härligare att träffas. Sedan finns det säkert dem som älskar sina barn mer än andra, men jag tror inte det hänger i hop med hur ofta och mycket man vill umgås med sina barn/sin man.
Vad tror du?
Kommentarer
Postat av: Tess
Jag tror som du. Personligen blir jag en trevligare mamma om jag får lite egentid och chans att göra ngt för mig själv eller hänga med folk jag vill hänga med. Eftersom min mamma-personlighet inte lyckades äta upp resten av min personlighet...;)
Mäta kärlek är alltid lite intressant. Vad är det man vill bevisa för sig själv och andra genom att hävda det? Jag skulle gissa att dessa personer inte har så stor självinsikt.
Postat av: Anna
Jag kommer snart bli en otervlig mamma och fru om jag inte får lite tid för mig själv, ska försöka skicka i väg man och barn till farmor i helgen så jag kan oilla mig i naveln i fred ett tag. Before I lose my mind!
Trackback
