annathesun

Min mamma är sambo med en man som jag aldrig direkt kommit överens med, jag har i ärlighetens namn ogillat honom väldigt mycket även om det haft mer att göra med vad han representerar än vem han är. I dagens läge som funkar vi väl, men inte mer än så. Det är rätt tryckt stämmning mellan oss men jag tycker  att jag försöker och det gör han också. Får mammas skull.

I vilket fall är hans erfarenhet av barn väldigt dålig, han har i princip ingen förutom med J och henne har han i alla år varit hyffsat ointresserad av. Å ena sidan köper jag det, det är hans sambos barnbarn och det finns inget som säger att han måste engagera sig i henne, å andra sidan kan man tycka att han kunde försöka för min mammas skull. Men han är lite typen som inte gör något för någon annan skull än sin egen.

Detta har lett till att J inte vill sova där när han är hemma, men hon vill gärna vara med mormor själv om det går. De hade tex en jättemysig helg i maj när han var bortrest och hon hade hur kul som helst. Så det blir inte mycket övernattande där för jag böjer mig alltid för hennes önskan. Hon kan vara där över dagen men inte över natten har hon sagt.

Men just  i natt beslutade jag att hon ska sova där, trots att hon inte vill och trots att hon blev lite ledsen. Sedan åker vi så klart och hämtar om det absolut inte funkar, men det gör vi vart hon än sover om vi är i stan, dvs om det är fysiskt möjligt.

Jag tänker att å ena sidan blir  det aldrig bättre av att hon alltid undviker att sova där när han är hemma, det kanske funkar toppenbra ochså är problemet ur världen för all framtid. Hon har inte sovit där när mammas sambo varit hemma på säkert 1½ år så  det var ju länge sedan sist. NU kanske hon märker att det går utan problem. :) Å andra sidan kan det bli jättejobbigt och hon kanske känner ännu mindre att hon vill sova där, det å andra sidan vet vi ju inte förrän vi försökt. :P

Frågan är, gör jag fel som "tvingar" henne eller är det på tiden att prova igen?