annathesun

Och det är fan värst när man är morsa. Om en pappa går ut på krogen när ens unge är 5 veckor så är det ingen som höjer på ögonbrynen, men om mamman gör det är det ju något fundamentalt fel på henne. Så var det faktiskt för mig, en nära vän fyllde år och hade middag på en restaurang när J var 5 veckor gammal och det ville jag hemskt gärna gå på. Även om det gänget inte utsåg mig till djävulen själv (ingen av dem hade barn) var det dock många av dem som höjde på ögonbrynen och undrade om det inte var tufft, jobbigt och tungt att lämna J hemma. Hur kunde jag på ett snyggt sätt säga att det var as skönt!

Och så går vi mammaor genom livet, som några perfekta varelser som inte ska ha ett större behov än att vara med sina barn. Undernamnet på min blogg säger så klart allt gällande vad jag anser om det, och att företeelsen ger mig allergiska utslag. Min svägerska tex har sagt att hon vill spendera varje vaken minut med sina barn och saknar ihjäl dem när de är på landet med mormor och morfar. När J var i Finland med sin mormor en vecka njöt vi oavkortat vart eviga sekund. Sedan var det såklart fantastiskt mysigt att få hem henne igen. :D

Jag älskar min dotter överallt annat, jag älskar bebisen i magen men jag vill inte leva mitt liv genom dem och inte varje vaken sekund med dem heller. Efter att ha spenderat en helg på divärse lekställen, Skanden, barnbio och all annan skit som jag tycker är rätt trisst njuter jag som mest när J somnar på söndagskvällen, jag får krypa upp i soffan med en glas vinoch njuta av att vara bara Anna. (och nej, så klart inget vin just nu, men nu fattar poängen)