annathesun

I går när J var på väg ner i säng, vid 20.30, vilket i sig är på tok för sent, vanligtvis ska hon ligga 20.00 men i går drog allt ut på tiden pga bråk om städning i hennes rum, sen middag och massa tjaffs kort och gott. Men i vilket fall när hon precis är på väg att lägga sig ringer det på dörren och jag blev rätt förvånad då vi verkligen inte väntade besök. Jag har inget emot oväntat besök, men kommer man så sent som 20.30 så tycker jag att man ringer. Och jag vet ju att mina vänner och P's vänner skulle göra det, alltså drog jag slutsasten att det inte var någon av dem.

Utanför dörren står 2 barn som J går på dagis med, som bor på vår gård, i rengkläder och Foppatofflor, helt genomblöta och vill komma in och leka. Barnen är 5 och 3 år. Helt ärligt, vad i helvete gör de ute så sent, i ösregn och åska?

" Får vi leka med J?"

" Nej, hon ska sova nu, det är sent."

" Det är inte sent, vi vill komma in."

Här är lillebror i princip på väg in i vår hall då jag säger med mer bestämd röst.

" Ni får inte komma in, J ska sova nu."

" Men jag vill....du är dum."

" Ja, jag är dum, men det spelar ingen roll, ni får gå hem eller leka ute."

Vid det här laget är jag väldigt irriterad och får en känsla av att vilja spola ner ungarna i toaletten. står man verkligen och argumenterar så med en vuxen som inte är mamma eller pappa? I think NOT!

Så här i efterhand inser jag att jag borde ha följt med ungarna hem och sagt till mor och far i stugan att det INTE är okej med så sena besök, men jag hade verkligen ingen som helst lust att ge mig ut i skitvädret.

Och är det inte lite udda, dels att ringa på så sent på en vardag och dels att inte gilla läget och proppsa på att få komma in. Gör man så?

På vägen hem från dagis mötte jag ungarna med mormor (som inte kan ett ord svenska) och de hejade glatt som om inget hänt, en annan hade skämts ihjäl. Helt distanslösa ungar eller vad?