Diskussion om plastik kirurgi
En sådan hade jag med svärmor över en middag i London, och precis som P sa när jag kom hem och beklagade mig över henne och hennes kommentarer, så undrar jag också; VARFÖR? Varför tar jag upp saker med en person när jag vet att hon kommer sparka bakut. Även om det finns en liiiten del inom mig som faktiskt vill provecera henne lite så blir jag ju irriterad på henne och hur hon tänker.
I vilket fall sa jag att när bebisen är född och när jag gått ner mina babykilon kommer jag låta operera mig mage, jag är oändligt missnöjd med den, den är för stor för resten av kroppen, speciellt när man tittar på benen men även brösten (iallafall utan bh) för tillfället är jag så klart extra känslig då min bebismage mest ser ut som "jag har ätit för många bullar mage" men jag vill fettsuga och ta bort överflödig hud. Hon reagerade så klart starkt på detta och menade att det är så vi kvinnor ser ut om vi fött barn och speciellt om vi gått ner 40 kg. Hon drog även parallerer till sig själv och menade på att hennes mage inte var direkt platt (no ofense men hon är 60 och jag är 34) och att vi kvinnor som sagt är gjorda så. Jag frågade då om vi skulle slta med smink, sluta att klippa oss och göra slingor och klä och i lump, för vi är ju trotts allt födda osminkade och ostylade i största allmänhet. Hon fattade min poäng och sa inte mycket mer.
Vad är det som gör att det är så provocerande för vissa att åtgärda sådant man inte är nöjd med? Varför störs vissa av det så enormt? Det drabbar ju ingen annan förutom mig, och min man men även om han älskar mig mage som den är lär han inte gråta blod om 2 kg fett försvinner från den och jag blir gladare i simhallen och på badstranden. Min svärmor menade att om jag gick ner ytterligare 5 kg skulle kanske problemet lösa sig ändå, men jag VILL INTE gå ner 5 kg till för då slutar mina ben och rumpa att existera och mina axlar ser ännu bredare ut och magen ännu slappare. Det är ju just magen jag är missnöjd med och som alla vet går det inte att punktbanta. Och hur mycket jag än tränar kommer hänget inte upphöra att existera.
Idag ska vi ut till Gustavsberg och besöka några kompisar och deras galne son! Hoppas ni har en fortsatt skön ledighet!
I vilket fall sa jag att när bebisen är född och när jag gått ner mina babykilon kommer jag låta operera mig mage, jag är oändligt missnöjd med den, den är för stor för resten av kroppen, speciellt när man tittar på benen men även brösten (iallafall utan bh) för tillfället är jag så klart extra känslig då min bebismage mest ser ut som "jag har ätit för många bullar mage" men jag vill fettsuga och ta bort överflödig hud. Hon reagerade så klart starkt på detta och menade att det är så vi kvinnor ser ut om vi fött barn och speciellt om vi gått ner 40 kg. Hon drog även parallerer till sig själv och menade på att hennes mage inte var direkt platt (no ofense men hon är 60 och jag är 34) och att vi kvinnor som sagt är gjorda så. Jag frågade då om vi skulle slta med smink, sluta att klippa oss och göra slingor och klä och i lump, för vi är ju trotts allt födda osminkade och ostylade i största allmänhet. Hon fattade min poäng och sa inte mycket mer.
Vad är det som gör att det är så provocerande för vissa att åtgärda sådant man inte är nöjd med? Varför störs vissa av det så enormt? Det drabbar ju ingen annan förutom mig, och min man men även om han älskar mig mage som den är lär han inte gråta blod om 2 kg fett försvinner från den och jag blir gladare i simhallen och på badstranden. Min svärmor menade att om jag gick ner ytterligare 5 kg skulle kanske problemet lösa sig ändå, men jag VILL INTE gå ner 5 kg till för då slutar mina ben och rumpa att existera och mina axlar ser ännu bredare ut och magen ännu slappare. Det är ju just magen jag är missnöjd med och som alla vet går det inte att punktbanta. Och hur mycket jag än tränar kommer hänget inte upphöra att existera.
Idag ska vi ut till Gustavsberg och besöka några kompisar och deras galne son! Hoppas ni har en fortsatt skön ledighet!
Kommentarer
Postat av: Tess
Hm, jag vet inte. Kanske för att många associerar plastikkirurgi med dålig självkänsla, eller för att det är den yttersta formen av ytlighet.
Ytligt - javisst, men det är inte alltid fel.
Man har en kropp och ett liv, har man superkomplex för något som går att rätta till så är det väl bara att göra det om man har möjlighet.
Många äldre har precis den inställningen din svärmor har, min svärmor är likadan.
Tycker att vissa saker hör till barnafödande, även viss inkontinens, och att det bara är att acceptera. Vad jag tycker vet du redan=D
Trackback
